Just nu är jag inne i en period där det känns som jag mest jobbar och sover. Men det är övergående förhoppningsvis. Förra veckan var det lugnare och jag kunde gå hem före klockan fem nästan varje dag. För- och nackdelen med flexibla arbetstider och distansarbete är att man kan jobba lite vid de tillfällen när det är möjligt (fördel då alltså) men när det är mycket som ska vara klart snabbt, blir det lätt att datorn slinker med som en skugga hem och sätter sig i knät när man slagit sig ner i tv-fåtöljen.

Igår kom ett efterlängtat regn. Och som min kollega sa, "idag vilar sig solen". Men idag var solen pigg igen och lyste gul och glad. Väderprognosen för helgen ser kanon ut. Hoppas det håller i sig. Över 20 grader varmt och sol är precis vad jag vill ha!

I söndags när vi kom hem var det ett vackert skuggspel i trappuppgången som jag fångade med mobil-kameran.

Satt här och lyssnade på avspänd musik och lät tankarna flyga. Då kom jag på en liknelse. Att vara projektledare är som att hålla i rodret längst bak i en båt. Det gäller att se till att alla ror i takt och att vi rör oss mot det utsatta målet. Målet är satt av beställaren och om jag vill avvika, måste jag be om lov. Så länge skutan kör på mot destinationen och beräknas komma fram i utsatt tid är allt bra. Om inte, måste alarmet gå. Längre än så kom jag inte i mina funderingar. Men det är i alla fall en tanke.

Jag har idag läst ut Flyga drake av Khaled Hosseini. Vilken fantastisk bok! Det är många som har rekommenderat den och den har nu även blivit filmatiserad. Jag blir ibland lite skeptisk till att läsa böcker som blir så omskrivna och poppis (jag är väl lite allmänt "anti" emellanåt). Men eftersom en av mina bästa vänner varmt rekommenderade den, så bestämde jag mig för att läsa den. Även om jag trodde att det skulle bli svårt att identifiera mig med pojkar i Afghanistan. Men vad fel jag hade. Jag började läsa boken igår och det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet idag var att läsa de sista sidorna. Jag helt enkelt älskar boken och önskar att jag hade den oläst och hade allt kvar!

Om du har läst Den som vandrar om natten av Marianne Fredriksson och tyckte om den, då kommer du att tycka om denna. Eller om du läst böckerna om Sabina, slavflickan och hennes släkt. Eller om du helt enkelt bara vill försvinna in i en helt annan värld som är svår att förstå men som blir någotsånär gripbar i Hosseinis bok.

Jag har inte sett filmen, men kanske ska se den så småningom. Det får dock bli på video, för att se filmen så snart efter jag läst boken brukar bli en besvikelse.

Lyssnade på Radio City när jag körde från Malmö idag. Man diskuterade vad det beror på att kvinnor statistiskt sett har lägre lön än männen (för så är det). Folk fick SMS:a och maila in till programmet. Det fanns en hel del knäppskallar. T ex att lönen beror på kompetens och inte på förmågan att förhandla. Det tror jag inte ett ögonblick på. Visst är kompetens viktigt,  men samtidgt är det viktigt att kunna tala om för sin chef att man ska ha lön efter kompetens och prestation. Jag tror att det är där vi kvinnor är sämre. Vi ställer inte samma krav på arbetsgivaren som männen gör. Men även när man tittar på hur olika yrken är lönesatta, så är det ju så att traditionella kvinnoyrken som sjuksköterska, barnskötare etc har lägre löner generellt än vad t ex svetsare eller IT-konsult. Det säger mer om hur samhället värderar olika yrken tycker jag. Är det viktigare att ha en bra svetsfog än att ta väl hand om det värdefullaste vi har, barnen? Eller är det viktigare att skriva bra kod än att rädda liv på en akutmottagning? Vägen till jämställda löner är lång.

Så här i vår-tider är det svårt med klädseln. Än så klär man sig för varmt, än för kallt. Förra veckan var det högsommar-värme, och jag fick en bra anledning att shoppa lite tunnare kläder. Lite jobbigt att gå i svarta manchesterjeans när det är 25 grader varmt. Och nu är det plötsligt inte så varmt längre. Fast vi har varmt på vårt kontor ändå. Där är takfönster som släpper in solen och värmer upp ordentligt. Och luftkonditioneringen verkar inte funka som den ska. Alltså måste man klä sig BÅDE varmt och kallt för att det ska funke både ute och inne. I-landsproblem....

Nä, jag ska inte gnälla när det dör tusentals i jordbävningar och tromber i andra delar av vår värld. Då är inte det största problemet hur man ska klä sig utan hur man ska överleva.

Igår firade M. och jag att vi jobbat 10 år på vår gemensamma arbetsplats. Vi hade bjudit in en massa personer som vi jobbat med genom åren och firade genom att festa loss på Glorias. M. sov över hos mig och vi tog en runda på stan efter frukosten. Sen har jag legat på balkongen och lyssnat på ljudbok (Jeeves & Wooster) hela eftermiddagen. Det har varit säkert över 25 grader idag och strålande sol. Nu är det postkodmiljonären på tv och jag sitter troget bänkad. Imorgon är det sång i högmässan, sen ska jag spela en runda på Assartorp och slutligen träffa Möss och Människor ensamblen på Lilla Teatern. Jag ska vara producent, vilket ska bli spännande.

Älsklingen har jag inte träffat sedan i måndags morse. Han har varit i Italien, och nu är han i stugan. Vi gick om varandra i fredags, för jag hade redan gått till Glorias när han kom hem. Det är tomt här hemma och jag saknar honom. Men vi ses imorgon kväll.

När vädergudarna är på så här gott humör, så kan man ju inte bli annat än pigg. Och varmare ska det bli! Om man tvunget ska hitta något att gnälla över så är det väl i så fall att jag inte är ledig, utan måste sitta inomhus större delen av dagen.

Har nu planerat min 4:e (eller om det är 5:e) resa till Italien denna vår. Det blir nog den sista, i alla fall i detta projektet. Jag ska vara därnere under test-fasen och managera det hela. Ska prova ett annat hotell denna gång, som även det ligger hyfsat centralt och är ett som vi har avtal med.

På söndag är det sjung i högmässan. Missa Octavio Töni blir det på programmet bl a. Och i kväll är det repetition.