I Sydsvenskan idag fanns en lång intervju med anti-feministen Per Ström. Han verkar också tillhöra den grupp av människor, som liksom Kd strävar bakåt och vägrar inse att saker förändras. Han ondgör sig över mansgestalterna i Astrid Lindgrens böcker, Farbror Melker och Ronjas pappa bl a. Han anser att männen är utestängda från barnen av kvinnorna och att det måste finnas en motrörelse till feminismen.

På frågan om han själv tillbringade mycket tid med sina barn när de var små, slingrar han sig som en hal ål. Njae, han var ju egen företagare och man kan inte lämna sina kunder i 6 månader för då finns de inte kvar. Men då har han ju gjort sin prioritering redan. Han prioriterar ett välbetalt jobb framför att riskera sin karriär för att vara hemma med barnen. Redan detta faktum rättfärdigar en feministisk rörelse. Varför ska man tappa sin karriär när man är hemma och tar hand om sina barn? Jo, för att det historiskt sett har varit kvinnorna som har varit hemma, kvinnorna som har haft lägst löner och kvinnorna som halkar efter i karrären. I stället för att vara bitter över att inte vara den som barnet kommer till för att få tröst när det slagit sig, borde Per Ström inse att för att det ska bli ett jämlikt samhälle måste vi ha feminism. Feminismen strävar inte efter att kvinnor ska förtrycka män, feminismen strävar efter att det ska bli lika villkor för båda könen!

Astrid Lindgren var före sin tid med starka töser (Pippi och Ronja) och starka kvinnor (Ronjas mamma). Det finns tillräckligt med män som skriver om den gamla sortens kvinno-ideal. Det räcker med att läsa ngn av de tusentals deckare och actionböcker som skrivits. I stort sett alla kvinnor som skildas är kurviga, sexiga och behöver en mans beskydd. Himla tur att det kommer fler och fler motvikter till denna typ av litteratur.

Nej du Per Ström, du får allt inse att den gamla tidens samhälle där mannen hade företräde överallt utom kanske i hemmet är förbi. Huka er alla bitter-pittar, nu kommer feminismen!!!

Kd är ungefär lika tidsenliga som skumma sekter som forfarande hävdar att jorden är platt. I tv uttalade sig en äldre man från Kd häromdagen angående könsneutrala äktenskap. Han fick en fråga från journalisten där hon undrade varför Kd var emot detta. Jo, det är nämligen så, sa han, att syftet med äktenskapet är reproduktion.  Och så länge inte två människor av samma kön kan reproducera sig, så är det inte befogat med äktenskap.

Men hallå Kd, skärp er. I era ansträngningar att hitta argument för er uråldriga syn på kärlek, har ni väl ändå nått absurditetens gräns. Om det enda syftet med äktenskap är reproduktion, varför är det då tillåtet att gifta sig när man som kvinna passerat klimakteriet? Då kan man ju inte längre reproducera sig! Eller om man är steril (ofrivilligt eller frivilligt), då blir det inte heller barn.

Det är hög tid att Kd inser att i dagens Sverige borde det vara självklart att man får gifta sig oavsett om det är med en person av samma kön eller inte. Man gifter sig av kärlek, inte för att reproducera sig. Så det så!

Idag skulle jag inte jobba på vanliga stället utan på Gunnesbo. Bestämde mig för att cykla dit för att dels bränna lite extra kalorier och dels släppa ut lite mindre koldioxid. Det tog ungefär en halvtimma och jag mätte upp sträckan på http://www.funbeat.se till 4.83 km. På nåt sätt kändes det som uppförsbacke i båda riktningarna. Och långt kändes det också. Men det var skönt ändå att röra på sig sådär liksom på köpet. I vanliga fall har jag 1,89 km promenad till jobbet (en väg). Det är inte så mycket, men det blir ändå nästan en mil på en vecka. Jämfört med inget alls när jag körde bil, så är det framsteg. Jag har så sakta (väldigt sakta) börjat acceptera att jag är på väg in i medelåldern (eller jag är väl redan där statistiskt sett). Hårt men sant! Och då är det hög tid att ta hand om den enda kropp man jag. Jag har tänkt mig ett långt och friskt liv nämligen.

Igår spelade vi 9 hål golf på Assartorp (14p). Det var 6 grader varmt och riktigt skönt. Man kan knappast tro att det är januari. Igår meddelade mamma att hon sett två stycken vintergäck i sin koloni. Och solnedgången ikväll förde snarast tankarna till en vacker sommarkväll (fast klockan var inte mycket mer än halv fem på eftermiddagen.

Julen har åkt ut och nu längtar jag till våren med längre dagar, kortare nätter och mer sooooool! Det har inte varit många timmar man sett den stora gula lampan i december.

På tal om inget alls. Såg en intervju i veckan på nyheterna med en f d finanspolitiker från USA. Han såg asfull ut i rutan. Simmig blick, långsamma blinkningar. Och ändå var det en seriös intervju. Skumt så det förslår.

Gav mig ut vid ett-tiden för att handa lite middagsmat. Det var snorhalt på trottoarer och gator. Med små, små steg och försiktigt kasandes mig fram gick jag från bostaden till Domus vid Mårtenstorget (det är inte så långt), men det kändes väldigt osäkert under fötterna. Jag kom både dit och hem utan missöden. Drattade inte på ändan en enda gång, faktiskt.

TV3 visade en av mina favoritfilmer, Willow, idag. En av i mitt tycke bästa fantasy-filmer som gjorts. Strax efter att filmen börjat, går strömmen. Och det i hela grannskapet dessutom. Det var mörkt i alla hus runtomkring. Så det blev till att läsa bok i skenet av stearinljus ett par timmar innan elen kom igen och jag kunde i alla fall se slutet av filmen. Dessutom har vi kallare i lägenheten än vanligt, eftersom Lunds energis fjärrvärme har driftsproblem pga strömavbrottet. Det är läskigt så beroende vi är av elektricitet i vårt moderna samhälle.

Januari var sista månaden som jag var ordförande på Lilla Teatern. Vi hade en nyårsrevy, där Matthias gjorde en förträfflig konfrencier. Lyckat! Det var också i januari som jag var på anställningsintervju för det jobb som jag sedermera fick. Jenny ville flytta och det skedde den 20;e januari.

I Februari gick jag kurs i Vedic Art över en helg. Det var spännande. Sprang sen iväg och köpte färg, penslar, staffli och dukar. Och har inte målat något alls sedan dess....

Den 1 mars började jag mitt nya jobb. Vi hade en koncert med orkester i mars med Motett-kören (jag har glömt vilket stycke tyvärr.....). 23 mars åkte T. och jag till Hua Hin, Thailand, för 17 dagars golf-semester. Och det blev verkligen 17 dagars golf!.

I april fick jag träffa dotterns nya kärlek för första gången. Mycket trevlig kille.  Och den siste april firade vi "svärföräldrarnas" bröllopsdag och "svärmors" 80 årsdag på restaurang i Åstorp. (Ja, T. och jag är ju inte gifta, därav ""). Jag fick också diagnostiserat högt blodtryck i april. Grundlig undersökning på vårdcentralen utan att dom hittade något fel alls. Förmodligen stress-relaterat.

I maj tog T. och jag parlektioner i golf (födelsedagspresent från mig till T.). Det gav resultat på handikappet, i alla fall för mig.

I juni åkte Motetten till Tyskland (Rostock med omnejd). Diverse missförstånd och felbokning av hotel och båt uppvägdes av bra koncerter och synnerligen trevligt umgånge med kör-kamrater (som alltid).

Första veckan i juli skulle dottern och en tjejkompis åka till Köln på reggae-festival. Tält och mat och annat viktigt var inhandlat och dom hade bokat in sig på en buss som skulle gå direkt från Malmö till festivalen. Dom åkte på onsdagkvällen. På torsdag förmiddag fick jag ett SMS att dom hade kommit fram. På torsdag eftermiddag ett SMS att dom slagit upp tältet och att det regnade. På torsdag kväll ett nytt SMS där dottern skrev att hon skulle göra vad som helst för att komma därifrån så fort som möjligt. Det blev många SMS fram och tillbaks och till sist bestämde vi att hon skulle vänta tills dagen därpå, för att då ta sig in till Kölns järnvägsstation och köpa en tågbiljett hem. Pengar går ju tack och lov att föra över via datorbanken, så det ordnade sig. På fredagkvällen hämtar jag henne på stationen och undrar förstås varför det var så hemskt där nere. Det var en massa fulla tyskar överallt, regnigt, mörkt och allmänt obehagligt.  En erfarenhet rikare alltså!

Andra veckan i juli blev hysterisk. Var i London på måndagen, Stockholm på tisdagen och Paris på torsdagen (ja, det var tjänsteresor). På fredagen var jag helt slut i roten och försökte bara samla ihop mig själv för att sedan gå på 4 veckors välförtjänt semester.

Det blev en regnig semester i år, men det hindrade inte oss från att spela ganska mycket golf ändå (som vanligt). I slutet av juli sedvanlig Yngsjö-golf med goda vänner. Och jag vann! Det blev en låda golfbollar i pris. Inte dåligt alls!

I september var jag i Krakow med T. Ohyggligt kallt rum, men vackert väder och mycket att se. Både Auschwitz och saltgruvorna var intressanta. Och så gick vi omkring ganska mycket. Eller rättare sagt, vi GICK väldigt mycket överhuvudtaget. Och det var rent!

I september var jag också med i en kortfilmsinspelning, Bröllop vid världens ände, som spelades in utomhus i Ystad. Det var en spännande upplevelse. Huvudrollerna spleades av Hans-Peter Edh och Håkan Paaske från Malmö stadsteater. Har ännu inte sett resultatet och är ganska nyfiken.

Hösten rullade på i väldigt fart och det blev mycket fokus på jobbet. Workshops, möten, Powerpoint och Excel.....och rätt var det var så var det jul. Och det var ju nyss!

Huvaligen vad kallt det har blivit. Enda gången jag varit varm idag var på Friskis & Svettis-passet. Det är inte så många minusgrader men det blåser som fasen. Bara den lilla promenaden till och från matsalen på jobbet gjorde att man helst ville krypa ner i ett hett bad, eller in i en bastu, eller som min kollega föreslog: sätta sig på den lilla USB-värmeplattan som jag fått av dottern i julklapp för att hålla kaffet varmt. Lite snö kom det också, men den blåste nästan bort meddetsamma. Och likadant ska det bli imorgon. Det blir långkalsingar och dunjacka!