Så var man då i Modena igen. Femte eller sjätte gången på mindre än ett år. Men nu hittar jag i alla fall i stan, och jag vet var det finns mat-affärer. Dessutom är vädret denna gången vänligt sinnat. Det är blå himmel och sol. På morgonen är det runt 0, men framåt lunch är det över 10 grader. Riktig vårkänsla. Synd bara att vi måste sitta instängda i ett konferensrum utan fönster hela dagen...

Igår kväll gick vi och köpte lite godsaker och vin och intog kvällsmaten på rummet, innan det var dags att sätta sig vid datorn igen och skriva rent mötesanteckningar från dagens långa arbetsmöte. Det var både gott och trevligt. Vi var tre damer från Lund som förgyllde tillvaron lite grann denna tisdag kväll. Idag är jag själv, så det blev bresaola och mozzarella, nedsköljt med det som fanns kvar i vinflaskan från igår. Sitter och jobbar i sängen med datorn i knät och tysk tv påslagen. De flesta kanaler (90 procent) är dubbat italienskt eller original italienskt. Och så finns det Bloomberg, som är en slags nyhetskanal på engelska. Och en fransk kanal. Men t yska behärskar jag hyfsat, så det går att följa med i handlingen i alla fall. Dessutom är det ju inte tv-tittande jag ska ägna mig åt, utan jobb. Fast det är lite sällskap att ha dumburken på.

Den olycka där en brevbärare omkom vid en obevakad järnvägsövergång i Skåne hade inte behövt hända. Även om man skyller på att det kostar pengar att göra alla järnvägsövergångar bevakade med bomar och ljus-signaler, finns det faktiskt ett annat sätt att göra övergångarna säkrare (åtminstone som en tillfällig lösning). Sätt upp stopp-skyltar vid järnvägsövergången. Då måste bilisterna stanna och stå stilla, och kan då kontrollera att inget tåg är på väg. Om man inte måste stanna, så gör dom flesta inte det heller, och då hinner dom inte heller se om det kommer något tåg eller i värsta fall, se att det kommer ett tåg och inte hinna stanna. Varför har man inte satt upp stopp-skyltar för länge sen?

Klicka på bilden ovan för att komma till bildarkiv från rock'n roll festen. Roligt att titta på och minnas hur det var.

Tack, T för att du tog alla bilderna!

Jag fick av min kära vän L en årsprenumeration på Stenografen från Melinska stenografi-förbundet. För 28 år sedan lärde jag mig stenografera, men det är mycket som fallit i glömska. Jag fick mitt första nummer av tidingen idag och satt mig för att läsa. Det tog MYCKET lång tid att bara läsa ett litet stycke stenografi. Jag fick liksom stava mig fram, som man gjorde när man började lära sig läsa som liten. Men det är samtidigt spännande. Lite kunskap sitter faktiskt kvar. Jag ska träna upp min stenografi-kunskap lite mer. Visste ni om att Astrid Lindgren skrev sina böcker på stenografi? När man väl kan det och har hastigheten, går det väldigt fort. Om jag inte minns fel lyckades jag ta järnmärket i stenografi, då för 28 år sedan (eller det var nog 27 år sedan för jag hade ju tränat ett tag). Jo, ni läste rätt. Det fanns faktiskt märken att ta i stenografi. Precis som att simma 200 meter och få ett simborgarmärke.

Läs mer om Melinska stenografi förbundet här:

http://www.geocities.com/stenomelin/

Var igår och tittade på Kuta och kör med bl a Tomas Petterson. Pjäsen var rolig och välspelad. Värre var det med logistiken i garderoben. På Slagthuset är det tvunget att man hänger in sitt ytterplagg i garderoben. Lokalen i sig möjliggör en fungerande garderob, för det finns garderobs-luckor på bägge sidor i korridoren som leder in. Men man hade denna föreställningsdag endast öppet 2 luckor, vilket fick till följd att besökarna fick stå i kö utomhus för att så småningom komma fram och kunna hänga in sina jackor. Efter föreställningen tog det 30 minuter i kö för att komma fram. Väl framme tog garderobiären mina 2 brickor och kom tillbaks med helt fel jackor! Dom där är inte mina sa jag. "Jasså?" sa hon och försvann för att tillkalla en kollega. Efter en stund kom en annan tjej fram och jag sa då att det var en röd kappa och en svart täckjacka som jag skulle ha. Hon hittade våra jackor och jag fick dom. Men nummerbrickorna hade ju inte stämt från början. Vad hade hänt om det varit två dyrbara pälsar eller nåt som hon hade lämnat ut till en oärlig person som tagit emot dom? Jag tycker det är urdåligt att inte ha bättre bemannad garderob när man dessutom tvingar gästerna att hänga av sig! 

Häromdagen intervjuades en analytiker i nyheterna i tv. Han hade räknat ut att vi producerar 23 terrawatt-timmar för mycket i Sverige (jag tror per år), vilket motsvarar ungefär 6 städers förbrukning (av storlek Göteborg). Ändå planerar man för att bygga fler kraftverk (både biobränsle och kärnkraft), och vindkraften byggs ut. Vi producerar alltså mer energi än vi gör av med. Ändå är el-kostnaderna höga. Vad jag inte förstår är hur just energimarknaden kan undgå de vanliga reglerna och tillgång och efterfrågan som pris-sättare. Det verkar vara som om det kvittar hur mycket vi producerar och hur stort överskottet är, el-bolagen roffa ändå åt sig massor. Kan någon förklara för mig varför dom gör på detta viset?

Det är inte klokt, det som skrivs och rapporteras från Malmö-polisen. Först filmen med de rasistiska uttrycken, och sedan de fejkade rasistika namnen i polisens tränings-databas. Vad är det för aparta individer som jobbar inom polisen? Jag säger inte att alla är rasister, men den som inte reagerar har lika mycket skuld som den som uttrycker sig rasistiskt. Ansvariga chefer inom polisen måste ställas till svars för den rasistiska mentalitet som verkar frodas i de mörka vrårna. Det är inte okej att skylla på att man blir provocerad, rasistiska uttalande hör inte hemma någonstans. Det spelar ingen roll om polisen säger att det finns många kriminella invandrare. Alla invandrare är inte kriminella. Lika lite som alla svenskar ar laglydiga. Att generalisera är farligt. Se hur det gick i andra världskrigets Tyskland.

Konstanze har utmanat bland annat mig på sin blogg http://kulturnorden.blogg.se . Självklart antar jag utmaningen. Bilden ovan är precis från den sjätte foldern, den sjätte bilden. Lustigt att det också blev en havsbild, och tagen på våren. Närmare bestämt i maj 2002.

Och i utmaningen ska man också utmana 6 andra personer. Konstanze har redan utmanat Aspbergerbloggen, och några fler bloggkompisar jag ju inte. Däremot kan jag ju be mina andra läsare (som inte har egen blogg) om dom vill skicka sin sjätte bild från sin sjätte folder, så kan jag lägga upp dom här.

Härmed utmanar jag alltså:

1. Leffe

2. May

3. Jörgen

4. Mats

och så finns det utrymme för två frivilliga läsare, som ännu inte skrivit någon kommentar på min blogg.