På vägen hem från jobbet idag kändes det verkligen att det var vår i luften. Vinterjackan var väldigt varm att ha på sig. Fåglar kvittrade och det fanns vårblommor precis i varenda trädgård jag gick förbi.

Bestämde mig för att gå på vårshopping i stan och det blev både vår-kappa och vårskor samt lite nya strumpor. Lyckades dessutom undvika 2 plastpåsar (miljötänkande), och pulade ner alltihop i den stora kasse jag fick när jag köpte kappan. Har jag då inte redan vår-ytterkläder? Jovisst, men ingenting som passar ihop med kjol. Jag hade en gammal trench-coat förut, men den åkte ut när jag röjde i garderoben i vintras. Tog fram den och provade och den var så mycket 80-tal att det var löjligt. Jätte-vaddar i axlarna. Jag såg inte klok ut!

Min själ och kropp säger till mig att jag måste bli diciplinerad när det gäller min arbetstid. Denna vecka har jag bestämt mig för att inte ta hem datorn om det inte är ABSOLUT nödvändigt, utan arbeta de 8 timmarna som är normalt. Hoppas lite energi kommer tillbaks med denna strategi. Men det är svårt med gränserna när jobbet är roligt. Men blir det för mycket, så kan det gå åt skogen. Och det vill jag ju inte.

Denna vecka ska jag äntligen vara med på kör-repetition med Motetten. Jag har övat flitigt på Bach under veckorna som gått. Hoppas att det gett resultat. Men det får torsdagskvällen utvisa.

Har också kommit på ett sätt att stretcha musklerna i höft-regionen så att det inte gör så ont längre. Jag har känt mig som en gammal tant de senaste veckorna. Men nu tror jag som sagt att ett botemedel är funnet.

Igår var jag och såg Fröken Julie i en uppsättning på Lilla Teatern med gruppen Teater Apa. Det var en fantastiskt bra föreställning. Gå och se den! Den går denna helgen i Lund och sedan spelar de på MAF i Malmö. Alla skådespelarna gjorde en jättebra insats och hade total närvaro på scenen hela tiden. Regissören hade också lagt in små humoristiska twister här och var, så Strindberg blev inte så tung som han ibland kan vara.

Jag hoppas att ensamblen hade en trevlig premiärfest (jag var tvungen att gå hem och sova) och att även kommande föreställningar blir lika lyckade som premiären.

Boka biljetter här:

http://teaterapa.solipsist.se/

Denna fråga diskuteras i tidningarna för tillfället. När jag gick i skolan (ja , det är ju ett tag sedan), fanns varken betygskalan med bokstäver eller något IV program. Däremot fanns det möjlighet att gå om en klass om man inte klarade sig.

I nian fick vi två killar till vår klass från en skola i belägen i de bättre bemedlade områdena i Lund. Det ryktades nämligen att det var lättare att få höga betyg på skolan där jag gick än på skolan de kom från. Det har gått bra för båda dessa pågar. Den ena bor i Japan och är högt uppsatt chef på ngt multinationellt teknikföretag.

Jag förstår inte varför man inte kan återgå till möjligheten att helt enkelt gå om nian för att lära sig det man borde ha lärt sig från början. Och att man samtidigt får möjlighet att byta skola, för att komma ur de gamla rutinerna och även få en ny chans bland nya lärare som inte har några förutfattade meningar. Och att vara ett år äldre när man går i nian är inte hela världen. Det är större skillnad i sexan. Vi hade en kille som gick om sexan i vår klass också. Han var halvmetern längre än alla andra och hade redan kommit i målbrottet.

Ibland var det bättre förr, men inte alltid!

Denna veckan har bestått av flygresa, hotellnatt, heldagsmöte, hotellnatt, halvdagsmöte, flygresa. Och idag tillbaks igen på hemma kontoret. Jag har varit i Modena i Italien med anledning av projektet jag leder. Det är roligt med omväxlande arbete och utmaningar, men flygresor är trista. Flygplans-stolar obekväma och flygplatser bullriga och tråkiga. Men jag gillar mitt jobb och har det hellre så här än sitter i en snabbköpskassa (jag har provat det också för läääääänge sedan).

Och idag är det freeedag och jag ska på premiärvisning på Fröken Julie på Lilla Teatern. Ska bli kul. I helgen blir det besök hos M & S i Åstorp. Födelsedagsmiddag. Om vädret tillåter blir det säkert en runda golf oxå.

Vädrets makter lurade mig på påskens tänkta golfrundor. Med hot om snökaos och minusgrader, fick jag lägga dom planerna på hyllan. I stället blev det lite röjning på hemmakontoret och biobesök. Var och tittade på HippHipp-arnas film Morgan Pålsson - världsreporter. Många skratt. Morgan är helt hopplös, men väldigt rolig.

Under veckorna som gått och veckorna som kommer, lever jag med Bach i öronen. Har Jesu meine Freude och A-dur mässan på MP3:n för att öva så mycket som möjligt inför koncert i mitten av april. Eftersom jobbet just nu innebär resor, har jag missat och kommer att missa en del gemensamma kör-repetitioner. Därför krävs det hemarbete. Men det  är mycket vacker musik, så det gör mig ingenting alls. Att promenera till jobbet med Bach i öronen är en fröjd.

På fredag är det premiär på Lilla Teatern för Fröken Julie, där min kära vän T. har en av rollerna. Självklart ska jag gå dit. Det var längesedan jag andades teaterdamm. För ett par år sedan var jag där nästan varje dag....

Kolla in trailern på YouTube:

http://uk.youtube.com/watch?v=ywcnxQ-ZCgE

Det debatteras mycket överallt nuförtiden om man ska bojkotta OS i Peking eller inte. I dagens SDS skriver en journalist att man borde i så fall gjort det för länge sedan och inte förlagt OS till Peking överhuvudtaget. Nu är det för sent. I stället bör journalister på plats se till att rapportera så mycket som möjligt om förhållandena i landet, inte bara om sporthändelserna.

Det är ju vi i västvärlden som till en del bär skulden till förhållandena i Kina. Vi köper gladeligen billiga varor som tillverkats där. Svenska företag flyttar sin tillverkning från Europa till Kina för att det är så mycket billigare. Vi konsumenter måste ställa krav på att tillverkningsland tydligt visas på alla varor. Då kan vi välja själv om vi vill köpa billigt från Kina eller lite dyrare som tillverkats under mer humana omständigheter. I vissa fall är det säkert så att även dyrare varor tillverkas i Kina, och de som tjänar storkovan är västerländska företag. Även här kan en obligatorisk märkning av tillverkningsland på alla produkter hjälpa konsumenten att välja själv.

Ja, vi var ju i Thailand i två veckor. Jag skrev ett inlägg dagen efter vi kommit hem, men klickade fel och alltihop försvann. Så det blev inte nåt med det. Ska ändå berätta lite om hur det var.

Vi var där för att spela golf, och golf blev det. 12 rundor allt som allt. 10 av rundorna tillsammans med Ö och B som är golfkompisar från Åkagården. Min egen golf gick sisådär. Tappade swingen totalt på Springfield, men lyckades hitta den igen sista dagen på Palm Hill. Vi spelade den nya Black Mountain banan i Hua Hin som var väldigt fin. Däremot var caddies ganska oerfarna. Men trevliga för all del.

Det blev också en och annan Singha i strupen under dessa två veckor. Gott! Och så thailändsk mat försås. Även om B var skeptisk till sånt tjafs som grönsaker och sånt som kommer från havet.

Det blev också besök hos både skinn-skräddare och tyg-skräddare och jag kom hem med en kavaj i svart skinn samt två par snygga byxor och två blusar (typ business-outfit).

Vi flög SAS, och dom har verkligen försämrat sin service. Till och med på en långflight som Köpenhamn-Bangkok får man endast EN alkoholhaltig dryck kostnadsfritt i ekonomi-klass. Sedan får man pröjsa själv. I economy flex gick det dock bra att beställa extra. Det är väl för att man ska känna sig speciell för att man inte åker ap-klass. Men fram kom vi ju, och hem också.

Jag hade med den stora kameran, men tog inte så jättemånga bilder. Det blev en mycket bra bild på en ganska mullig thailändsk kvinna som sitter på stranden.

Jag har redan börjat titta på resa för nästa år.....speciellt nu när vintern bestämt sig för att straffa oss som trodde att våren var här.