Igår var jag och såg Fröken Julie i en uppsättning på Lilla Teatern med gruppen Teater Apa. Det var en fantastiskt bra föreställning. Gå och se den! Den går denna helgen i Lund och sedan spelar de på MAF i Malmö. Alla skådespelarna gjorde en jättebra insats och hade total närvaro på scenen hela tiden. Regissören hade också lagt in små humoristiska twister här och var, så Strindberg blev inte så tung som han ibland kan vara.

Jag hoppas att ensamblen hade en trevlig premiärfest (jag var tvungen att gå hem och sova) och att även kommande föreställningar blir lika lyckade som premiären.

Boka biljetter här:

http://teaterapa.solipsist.se/

Denna fråga diskuteras i tidningarna för tillfället. När jag gick i skolan (ja , det är ju ett tag sedan), fanns varken betygskalan med bokstäver eller något IV program. Däremot fanns det möjlighet att gå om en klass om man inte klarade sig.

I nian fick vi två killar till vår klass från en skola i belägen i de bättre bemedlade områdena i Lund. Det ryktades nämligen att det var lättare att få höga betyg på skolan där jag gick än på skolan de kom från. Det har gått bra för båda dessa pågar. Den ena bor i Japan och är högt uppsatt chef på ngt multinationellt teknikföretag.

Jag förstår inte varför man inte kan återgå till möjligheten att helt enkelt gå om nian för att lära sig det man borde ha lärt sig från början. Och att man samtidigt får möjlighet att byta skola, för att komma ur de gamla rutinerna och även få en ny chans bland nya lärare som inte har några förutfattade meningar. Och att vara ett år äldre när man går i nian är inte hela världen. Det är större skillnad i sexan. Vi hade en kille som gick om sexan i vår klass också. Han var halvmetern längre än alla andra och hade redan kommit i målbrottet.

Ibland var det bättre förr, men inte alltid!