Var på Friskis och Svettis idag med dottern. Hade precis betalt hennes gympa-kort, och stod och rotade i min väska. Någon påpekar att jag glömt kortet i kortläsaren, och jag reser mig upp och känner då igen U. som står efter mig i kön. Tar mitt kort och säger "Hej U. Det var länge sen. Är allt bra med dej? Du har väl inte använt mitt bankkort nu för att betala, ha ha!"

Det hade inte U. Jag frågar dottern om hon kommer ihåg U. som bodde under oss när vi bodde i Värpinge. Jodå, det gjorde hon. Så berättar U. att hon brukar träna på Norra Fäladen på måndagar och jag frågar när hon flyttade dit. Det ar år 2000 säger hon. Hm, vad jag minns bodde U. under oss i Värpinge när vi flyttade därifrån år 2005. Dessutom säger U. att hon aldrig bott på Värpinge. Nu börjar min förvirring bli total. Jag känner ju såväl igen henne. Hjärnan finkammas i alla vrår och plötsligt går det upp för mig att det inte är den U. som jag bodde granne med som jag står och pratar med utan det är U. som är min bank-kontakt på Sparbanken FInn. Pinsamt försöker jag förklara bort det med att dom är så lika varandra och båda heter ju U. Presenterar U. för dottern som min bank-kontakt, och inser i nästa stund att dottern faktiskt har träffat henne vid ett par tillfällen när vi varit på banken i samband med lägenhetsaffärer. Så himla dumt det kändes, men så full i skratt jag var hela gympa-passet när jag tänkte på vilken miss jag gjort. Och vad säger det om mig som person att jag inte kan hålla isär grannar och bank-kontakter? Är jag för ofta på banken eller umgås jag för lite med mina grannar?