Är det fler än jag som ibland vaknar onödigt tidigt på morgonen och hjärnan liksom går i spinn? Det blir som ett synapstrassel och man börjar undra om hjärnan har blivit psykotisk under natten.

I morse vaknade jag och började fundera på dotterns Thailand-resa. Och så kom jag ihåg att hon ringde igår på väg till affären. Konsum. Sen började hjärnan fundera över hur jag egentligen uttalar namnet på denna affär. Ibland säger jag på skoj Konsuuuum, altså med betoning på sista stavelsen och med ett långt "u" på slutet. Men hur säger jag i vanliga fall? Och vad heter det egentligen? Hur lär dom ut det på SFI? Säger man Konsum med samma språkmelodi som när man säger hundra? Eller säger man det med samma språkmelodi som morot?

Ja, sådär håller min hjärna på och slösar energi, när den borde ägna sig åt väsentliga saker som att fundera över fred i världen eller en listig lösning på klimatfrågan.

Men det finns faktiskt folk som har det här med språkmelodi som specialkunskap. På fackspråk heter det "prosodi", lärde jag mig idag på Google. Hittade också en bok på Bokus som heter "Svensk prosodi i praktiken: instruktioner och övningar i svenskt uttal, speciellt språkmelodi" (lång titel), skriven av Olle Kjellin. Och det finns till och med en kurs i prosodi på Folkuniversitetet.