Just nu är jag inne i en period där det känns som jag mest jobbar och sover. Men det är övergående förhoppningsvis. Förra veckan var det lugnare och jag kunde gå hem före klockan fem nästan varje dag. För- och nackdelen med flexibla arbetstider och distansarbete är att man kan jobba lite vid de tillfällen när det är möjligt (fördel då alltså) men när det är mycket som ska vara klart snabbt, blir det lätt att datorn slinker med som en skugga hem och sätter sig i knät när man slagit sig ner i tv-fåtöljen.

Igår kom ett efterlängtat regn. Och som min kollega sa, "idag vilar sig solen". Men idag var solen pigg igen och lyste gul och glad. Väderprognosen för helgen ser kanon ut. Hoppas det håller i sig. Över 20 grader varmt och sol är precis vad jag vill ha!

I söndags när vi kom hem var det ett vackert skuggspel i trappuppgången som jag fångade med mobil-kameran.

Så här i vår-tider är det svårt med klädseln. Än så klär man sig för varmt, än för kallt. Förra veckan var det högsommar-värme, och jag fick en bra anledning att shoppa lite tunnare kläder. Lite jobbigt att gå i svarta manchesterjeans när det är 25 grader varmt. Och nu är det plötsligt inte så varmt längre. Fast vi har varmt på vårt kontor ändå. Där är takfönster som släpper in solen och värmer upp ordentligt. Och luftkonditioneringen verkar inte funka som den ska. Alltså måste man klä sig BÅDE varmt och kallt för att det ska funke både ute och inne. I-landsproblem....

Nä, jag ska inte gnälla när det dör tusentals i jordbävningar och tromber i andra delar av vår värld. Då är inte det största problemet hur man ska klä sig utan hur man ska överleva.

I år är det 30 år sedan vi stod med mössorna på (inte alla, vissa protesterade mot den borgerliga hatten och ville inte ha nån) på Pohlhemskolans trappa. Vi har träffats ett par gånger genom åren, senast för 5 år sedan och det är kul att prata med alla och höra vilken väg de har tagit i livet.

I år är dag jag och Y. som har fått stafettpinnen. Jag tycker det är otroligt roligt att organisera sånt här, och har friviligt tagit på mig det mesta. Nu har jag äntligen fått tag på alla utom en (P-Å). Men jag har i alla fall varit och fått en klasslista med personnummer på Stadsarkivet och sedan på Skatteverkets folkbokföring och fått adressen. Så till honom skickar jag vanligt brev. Alla övriga har jag mail-adress till. Och alla utom en av dessa har också svarat på mail vid något tillfälle. Den siste har jag pratat med i telefon.

Hittills är det 20 st av 27 som sagt att dom vill och kan komma. Superkul! Jag hoppas att det inte blir för många som hoppar av när det börjar närma sig. Den 6:e september är det nämligen den stora Dagen!

Jobbar hemifrån och sitter och snuvar. Hoppas att jag blir frisk till konserten på söndag. Har köpt Echinaguard som jag dricker med jämna mellanrum. Det är så himla äckligt, men om det gör nytta är det värt det.

Himla praktiskt att kunna jobba på distans såna här dagar. Inte egentligen tillräckligt sjuk för att vara sjukskriven, men ändå tillräckligt snorig för att inte vilja smitta mina arbetskamrater. Bärbar dator, bredband och mobiltelefon och så är man uppkopplad på alla fronter. Leve IT-åldern!

På vägen hem från jobbet idag kändes det verkligen att det var vår i luften. Vinterjackan var väldigt varm att ha på sig. Fåglar kvittrade och det fanns vårblommor precis i varenda trädgård jag gick förbi.

Bestämde mig för att gå på vårshopping i stan och det blev både vår-kappa och vårskor samt lite nya strumpor. Lyckades dessutom undvika 2 plastpåsar (miljötänkande), och pulade ner alltihop i den stora kasse jag fick när jag köpte kappan. Har jag då inte redan vår-ytterkläder? Jovisst, men ingenting som passar ihop med kjol. Jag hade en gammal trench-coat förut, men den åkte ut när jag röjde i garderoben i vintras. Tog fram den och provade och den var så mycket 80-tal att det var löjligt. Jätte-vaddar i axlarna. Jag såg inte klok ut!

Min själ och kropp säger till mig att jag måste bli diciplinerad när det gäller min arbetstid. Denna vecka har jag bestämt mig för att inte ta hem datorn om det inte är ABSOLUT nödvändigt, utan arbeta de 8 timmarna som är normalt. Hoppas lite energi kommer tillbaks med denna strategi. Men det är svårt med gränserna när jobbet är roligt. Men blir det för mycket, så kan det gå åt skogen. Och det vill jag ju inte.

Denna vecka ska jag äntligen vara med på kör-repetition med Motetten. Jag har övat flitigt på Bach under veckorna som gått. Hoppas att det gett resultat. Men det får torsdagskvällen utvisa.

Har också kommit på ett sätt att stretcha musklerna i höft-regionen så att det inte gör så ont längre. Jag har känt mig som en gammal tant de senaste veckorna. Men nu tror jag som sagt att ett botemedel är funnet.

Denna veckan har bestått av flygresa, hotellnatt, heldagsmöte, hotellnatt, halvdagsmöte, flygresa. Och idag tillbaks igen på hemma kontoret. Jag har varit i Modena i Italien med anledning av projektet jag leder. Det är roligt med omväxlande arbete och utmaningar, men flygresor är trista. Flygplans-stolar obekväma och flygplatser bullriga och tråkiga. Men jag gillar mitt jobb och har det hellre så här än sitter i en snabbköpskassa (jag har provat det också för läääääänge sedan).

Och idag är det freeedag och jag ska på premiärvisning på Fröken Julie på Lilla Teatern. Ska bli kul. I helgen blir det besök hos M & S i Åstorp. Födelsedagsmiddag. Om vädret tillåter blir det säkert en runda golf oxå.

Vädrets makter lurade mig på påskens tänkta golfrundor. Med hot om snökaos och minusgrader, fick jag lägga dom planerna på hyllan. I stället blev det lite röjning på hemmakontoret och biobesök. Var och tittade på HippHipp-arnas film Morgan Pålsson - världsreporter. Många skratt. Morgan är helt hopplös, men väldigt rolig.

Under veckorna som gått och veckorna som kommer, lever jag med Bach i öronen. Har Jesu meine Freude och A-dur mässan på MP3:n för att öva så mycket som möjligt inför koncert i mitten av april. Eftersom jobbet just nu innebär resor, har jag missat och kommer att missa en del gemensamma kör-repetitioner. Därför krävs det hemarbete. Men det  är mycket vacker musik, så det gör mig ingenting alls. Att promenera till jobbet med Bach i öronen är en fröjd.

På fredag är det premiär på Lilla Teatern för Fröken Julie, där min kära vän T. har en av rollerna. Självklart ska jag gå dit. Det var längesedan jag andades teaterdamm. För ett par år sedan var jag där nästan varje dag....

Kolla in trailern på YouTube:

http://uk.youtube.com/watch?v=ywcnxQ-ZCgE