Göran Zachrisson, golf-kommentator, är fenomenal på att ha långsökta härledningar, börja på ett resonemang, starta ett nytt och komma tillbaks till det ursprungliga. Ungefär som jag brukar göra när tankarna får fritt spelrum. Men jag låter inte det hela passera så långt som till verbala uttryck. Men det är okej om man är golf-kommentator. Det är en så pass långsam sport att det finns rum för filosoferingar. Skulle aldrig funka med fotboll. Där hinner dom knappt referera det som händer, än mindre reflektera över om kärnfysik är sånt man har eller sånt som fysiker ägnar sig åt. Men rolig är han, Zacke.

Var på bio i kväll och såg Järnets änglar, med Kajsa Ernst i en av huvudrollerna. Hon gör en lysande insats. Rollen är som skriven för henne. Hennes minspel är suveränt och hon är väldigt trovärdig i sin roll som desperat, halvalkoholiserad ensamstående och bitter mamma som jobbar på järnverket.

Kanske att helgen som gick var sista golfhelgen. Beror lite på hur vädret artar sig framöver. Hursomhelst så lyckades jag hålla mitt handikapp (i varje fall på söndagen), vilket känns himla bra. Lite fotograferande blev det också. Vi sjöng med kören i Båstad kyrka och jag fick testat natt-fotofraferingsprogrammet på digitalkameran. Och så upptäckte jag ett par ögon som stirrade ner på mig från sommarstugans sovrumstak i panel. Ruggigt. Och så fick jag testat solnedgångsprogrammet även på soluppgång. Tassade ut i morgonrock och sandalar i en temperatur på +4 grader och förevigade soluppgång en oktobermorgon.