Under de senaste två dagarna har jag blivit getingstucken 3 gånger. Det gör ont, men jag är inte allergisk och får inte så stora svullnader. Det konstiga är att jag inte blivit stucken alls sedan jag gick på lågstadiet. Inte förrän nu. Ändå jobbade jag en hel sommar i en glasskiosk med lösglass, sylt och grädde. Gissa om det var gott om getingar! Men denna sommar verkar dom små rackarna ha bestämt sig för att NU ska Kupka få sig en omgång.

Jag läste på nätet att getingarna egentligen är fredliga av sig och sticker bara om de känner sig hotade eller blir klämda. Men sluta och kryp innanför min tröja då! Vad som förvånade mig var också att bålgetingarna tydligen är den mest fredliga sorten. Vi hade bålgeting-bo mellan innertak och yttertak i den sommarstuga som f d maken och jag hade. Dom höll på att äta sig igenom innertaket och komma in i huset. Anticimex fick tillkallas och strödde ut gift så att dom dog allihop. Grymt, men man vill ju inte ha en svärm bålgetingar inomhus. F d maken var dessutom hysteriskt rädd för alla typer av getingar. En gång hade en bålgeting kommit in i sovrummet. Jag tog på mig full mundering (regnställ med huvan uppdragen och skyddsglasögen) och med flugsmällan i högsta hugg gick jag till attack. Efter en stunds jakt, var sagan slut för den insekten. Och som bålgetingarna brummar sen. Låter som om dom är dubbelt så stora som dom är, och dom är ändå stora.

Såg en repris av "Josefsson" igår på tv. Ett av inslagen handlade om en kille som hette Thomas, som varit vårdad inom psykiatrin och sedan utskriven till egen lägenhet. Detta klarade han inte, grannarna klagade och han blev utslängd. Bodde en tid på Frälsningsarméns härbärge, men där får man inte bo hur länge som helst. Köpte en gammal folkabuss som han tänkte bo i och värma upp med fotogenkamin. Fotogendunken läckte, bilen brann upp. Han bodde sedan i en trälår vid ett bygge och några bygg-jobbare fixade en gammal husvagn som han fick bo i. Husvagnen såg ut att ligga på ett skrotupplag för allehanda mög.

Filmen visade hur Thomas naken stod i en gammal vattenfylld container och tvättade sig. Det var ett mörkt utrymme och han fick krypa in genom ett litet hål för att komma in. Väl utanför, satt han på marken och torkade sig torr med en liten trasa.

Inslaget gav mig klump i både magen och halsen. Thomas blev 48 år. Jag har aldrig förstått vitsen med att tvunget skriva ut alla psykiskt sjuka till egna boenden som de inte klarar av att hantera. Har själv jobbat många år inom psykiatrin på den tiden när det fortfarande fanns slutenvårdsplatser som räckte till. Patienterna hade det inte dåligt inom slutenvården. Jag är evinnerligt tacksam att jag själv är psykiskt frisk och inte behöver vara utlämnad till politikernas kortsiktiga spar-tänkande.

Thomas skrev på sin blogg om en märklig dröm och inatt hade jag också en av de mer konstiga drömmarna.

Jag var på Lilla Teatern, men det var inte Lilla Teatern som den ser ut egentligen. Samtidigt satt min dotter i en beige soffa som vi hade i en lägenhet där vi bodde fram till 1999. Hon skulle operera i min sambos häl (det var liksom bara hälen som var där, inte sambon själv), och satt med skalpellen i högsta hugg. Jag stod i telefonförbindelse med en doktor, som inte var en riktig doktor, men någon som kunde lite sjukvård. Via instruktioner i telefonen skulle jag berätta för dottern vad hon skulle göra. Och ingenting var sterilt, inga handskar, ingenting. Och jag visst att så snart dottern skulle skära första snittet skulle hon förmodligen svimma, så jag far fullt fokuserad på att fånga henne när hon skulle ramla. Precis när hon hade lagt första snittet, vaknade jag.

Låg och lästa i solstolen och plötsligt kom en helikopter cirklandes på hyfsat låg höjd över nejden. Efter ett tag kom T fram från baksidan av huset och sa att den hade landat i närheten. Jag fick tag i kameran och blixt-snabbt var amatör-reporten Kupka på väg för att se vad som var på gång.

Det visade sig vara en stolt fader till en brud som skulle gifta sig på stranden, som var helikopter-föraren. Frågade om jag fick ta lite bilder, och visst fick jag det. Både brud och tärna samt fader poserade stolt. Tyvärr glömde jag fråga vad dom heter, men det kanske står i HD imorgon eller när det nu blir som bröllopsfotot visas. Bröllopsfesten skulle vara i parken i Grevie upplystes det om i alla fall.

Vädret idag är perfekt, sol och lite lagom vind. Mycket bättre än vad SMHI utlovat. Det blev till och med 9 hål nu på kvällskvisten.

Igår var det blåsigt värre och dessutom regnade det. Vi bestämde oss för att det var dags för shopping-tur. Det som behövdes var en dammsugare, för den andra brann upp (njae, nästan i alla fall. Det började osa brännt när jag dammsög senast och apparaten var gammal). Efter ett tags letande, hittade vi en affär som kanske hade en lämplig dammsugare. Dom hade dessutom rea pga ombyggnad. Vi kom på att el-vispen också hade brunnit upp och det blev således även inhandlat en sån.

Under tiden T kollade in dammsugare, provade jag en shiatsu massage dyna som var riggad i affären i en stol. Himmelskt skönt var det. Jag var bara tvungen att köpa en sån. Det är liksom ryggdel och sits, där ryggdelen har ngn slags kulor som rör sig och masserar ryggen och sitsen vibrerar och masserar lår och skinkor. Försäljaren gav dessutom rabatt på alltihop, så det blev en lönsam affär.

När jag läste Kalle Anka som barn, hände det då och då att figurerna befann sig i tropiska miljöer och då blev någon alltsom oftast biten av tse-tse flugan. Följden blev att denna person somnade.
Jag tror att en koloni tse-tse flugor har byggt bo i vårt vardagsrum, och att de har siktat in sig på att bita mig varje kväll. Jag somnar ofta i fåtöljen framför tv:n nämligen. Speciellt efter en god middag med ett par glas vin, då är tse-tse flugorna som värst.

Men, som jag kanske nämnt tidigare, det är bra att kunna sova i en fåtölj när man ska på lång-flygningar. Jag har inga problem att somna, bara det visas en halvbra film (är den för spännande så håller jag mig vaken).

Dessutom påstår älsklingen att jag snarkar. Det är nog tyvärr dessutom sant, för jag har ljudbevis som han spelat in på mobiltelefonen. Låter förfärligt, som när någon sågar stora stockar. Och det spelar ingen roll om jag ligger på rygg, på mage eller halvligger i en fåtölj. Det går tydligen alldeles utmärkt att snarka oavsett vilket.

Det regnar idag igen. Fast vi gav oss ut på en 18-hålsrunda i alla fall. Gick betydligt bättre än i helgen.

Har nu läst klart boken om Skånes historia. Mycket intressant kunskap samlad i en liten pocket. Och så har jag läst En kvinnas resa av Agneta Sjödin. En bok som jag dessutom fått signerat av författarinnan som känner min vän M. M gav boken till mig i sommarpresent. Boken handlar om Maria som går pilgrimsvandringen från Frankrike till Santiago. Jag blev mycket sugen på att vandra själv. Om inte förr så ska jag göra det när jag gått i pension och har gott om tid. Sträckan är cirka 80 mil och det finns härbärgen längs vägen där man kan övernatta. Boken handlar om en resa som lika mycket är en inre resa som en fysisk resa till fots, egentligen ännu mer en inre resa.

Och Albert Speer får vänta med sin sanning ett tag till. Jag har lagt den på "vänt" ett tag.

Så var det då sista ronden på klubbmästerskapet, och jag spelade lika uselt som igår. Blev således jättesist (6:a av 6 damer i klassen. Och så regnade det HELA rundan. Men det var roligt att den yngsta tjejen vann. Hon var nog inte mer än typ 14-15 år. Hennes storasyster kom tvåa och hennes pappa vann H45-klassen. En golfande familj med andra ord.

Har kommit en liten bit in i Albert Speer och sanningen, men den boken är inte något man slukar i sig snabbt. Jag varvar med Skånes histora. Intressant bok med lokalhistoria. Visste ni att namnet Skandiavian kommer ursprungingen från samma ord som Skåne? Och vi har en egen flagga!