Jag är just nu i Falsterbo på ett management-program. Det är intressant i många avseenden. Det mesta som sägs är inga nyheter för mig, men det är nyttigt med repetition. Men det mest intressanta är att träffa nya människor och se vad som händer i mötena. Vi har mycket grupparbete och mycket diskussioner. Det är också intressant att reflektera över mina egna reaktioner i olika situationer. Vi ska vara här fram tills på fredag kl 16, och jag är övertygad om att det kommer att bli 3 bra dagar.

Kom till stugan igår kväll. Jag visste att älsklingen målat taket i sovrummet vitt (från att ha varit bastu-panel).  Vad jag inte var förberedd på var att sovrummet numera var byggarbetsplats. Sängen stod på högkant i "kontoret" och det var bäddat i gästrummet. Jag borde ha räknat ut det, för hur ska man kunna måla taket utan att röja ut möblerna? Så det blev till att dela på 110 cm i stället för 160 cm. Men det var samtidigt lite spännande att sova i ett annat rum, även om det var i samma hus. Märkte också att i denna del av huset bor en mus, som förde ett väldigt väsen under tidigare morgontimmar.

Det har varit en riktigt härlig höstdag idag. Soligt och klar luft. Och inte så kallt. Lite kyligt om man jämför med sommarvärme, men någon jacka behövdes inte. Jag har klippt ner vresrosor och björk-grenar vid uppfarten, så att man ska ha lite bättre sikt när man kör ut. Sen tog jag en lång promenad med Kinesen (Mankells bok i ljudform alltså). Och nu sitter jag i favoritfåtöljen med ett glas rött vin och laptopen i knät. Kan man ha det bättre?

Såg ett inslag på rapport igår som lite gick över min fattningsförmåga. Tydligen har man haft ett räknefel i systemet som räknar fram KPI (konsumentprisindex) för skor. Detta i sin tur ledde till att riksbanken fick felaktig information om inflationen som i sin tur ledde till en räntehöjning. Hmm. Hur kan just skors pris ha sån stor påverkan på inflationen? Köper vi så mycket skor? Om det hade varit matpriset hade jag inte varit lika förbryllad. Men skor???

Ja, det är väl den högre matematiken, eller så är det som Peps Persson sjunger, falsk matematik

Jag räknar steg. Lärde mig häromdagen att manicken som jag använder heter "pedometer". Helst vill jag ha minst 12 000 om dagen, men 10 000 är okej. Fast det är minigränsen.

Promenad fram och tillbaks till jobbet (20 min i vardera riktning) samt till och från matsalen (ungefär 7-8 min i vardera riktning) räcker inte riktigt för att komma upp i önskad nivå.

I min MP3-spelare har jag numera en ljudbok. Just nu "läser" jag Henning Mankells "Kinesen". Att lyssna på bok samtidigt som jag går gör att jag gärna tar långa omvägar dit jag ska. Som t ex när jag ska hem från jobbet. Idag tog det 40 minuter att gå hem, men det märktes liksom inte. Rätt var det var så var jag bara hemma. Jag hade kunnat gå en runda till, men var kissnödig och hungrig, så det blev trapporna upp till sist ändå.

Igår träffades vi som gick klass N3 1978 på Polhemskolan i Lund. 9 personer mötte upp utanför Lunds central kl 15. Orginalplanen var att gå till Stadsparkscaféet, men det hade oturligt nog stängt hela dagen just igår. Det blev Lundias uteservering i stället. Riktigt mysigt ställe med mjuka soffor och fåtöljer och klassisk, dämpad musik i högtalarna. Där satt vi med öl, kaffe, vin eller vatten och uppdaterade oss om vad alla jobbade med nuförtiden. Y hade tagit med sig ett fotoalbum med bilder från vårt pyjamasparty i trean och en paddlingstur (som jag själv inte var med på, men som jag hörde var äventyrlig och regnig).

Kl 18 slog vi oss ner vid vårt bokade bord på Mediterranean grekisk restaurang. Fortsatt prat, men nu satt vi lite annorlunda så man fick prata med någon som man inte hunnit prata så mycket med på Lundia. Ytterligare 4 personer anslöt på restaurangen, så vi var totalt 15 st av 27 möjliga klasskompisar.

Framåt 23-tiden bröt vi upp och gav oss ut i stan och Lundakalaset. På Stortorget hade man satt upp tält, scen och en dansbana. Några av oss tog en svängom till dansbandsmusik innen det var dags att hitta någonstans att ta en öl. Det blev Botulfs. Truppen minskade så vi var inte så många som blev kvar där. Till sist var vi bara 3.

Det är något speciellt med att träffa människor som man kände väl för 30 år sedan och som man idag egentligen inte känner så väl. Men det blev många intressanta och öppna diskussioner. Jag ser redan fram emot nästa träff som blir om 5 år enligt traditionen.

Jag tar över stafettpinnen från http://kulturnorden.blogg.se och tycker så här:

Ångest är när:

- Sista söndagen på semestern har kommit

- Dottern är på reggaefestival i Kiel och skickar ett SMS där det står att hon gör vad som helst för att komma därifrån

- Man kommer på för sent att man klivit på fel tåg

- Man ska hålla ett föredrag och inte är ordentligt förberedd

Lycka är när:

- Någon säger "jag har saknat dig"

- Dottern berättar att hon är bäst i klassen

- Sambon har rensat ogräset på min parkeringsplats utan att jag bett om det

- Ligga sked med älsklingen när man somnar

Var igår och handlade i en s.k invandraraffär vid Kattesund. Superfräscha grönsaker och frukter och mycket bra priser. Och så fanns det en massa spännande andra saker på hyllorna inne i affären. Också så klart oliver och feta ost i lösvikt över disk. Jag handlade 3 avocado, 3 solmogna tomater, två påsar sesampinnar (snacks) och ungefär 2 dl kalamata oliver. Alltihop för facila 42:50. Snabb och trevlig service dessutom.

Behövde komplettera lite på Konsum och när jag gick ut från kassan fick jag syn på en gammal man som jag tyckte att jag kände igen. Han såg precis ut som vår religionslärare på gymnasiet. Tror att han hetter Ivar (eller möjligen Ivarsson). Jag tyckte han var urgammal redan när vi gick i skolan, och det är 30 år sedan. Men han måste ju i alla fall varit under 65. Så då skulle han vara max 95 nu då. Tja, kanske. Det som var roligt var att jag tyckte att han såg precis likadan ut nu som han gjorde då. Eller så har jag bara dåligt minne.

Var och besiktigade Hondan idag. Den hade varit på verkstad för service och genomgång, så egentligen var jag inte orolig för att den inte skulle gå igenom. Men man vet aldrig. Det var en äldre herre som var besiktningsman. Han skulle snart ha semester och åka till Österrike. Jag undrade om han skulle vandra, men han skulle på en festival där man "klädde ut djur". Tydligen är det så att man tar ner kossor från alperna och sätter kransar på huvudet på dom under denna festival. Ganska udda festival tycker jag. Men gubben var trevlig och bilen gick igenom.