Jag fick av min kära vän L en årsprenumeration på Stenografen från Melinska stenografi-förbundet. För 28 år sedan lärde jag mig stenografera, men det är mycket som fallit i glömska. Jag fick mitt första nummer av tidingen idag och satt mig för att läsa. Det tog MYCKET lång tid att bara läsa ett litet stycke stenografi. Jag fick liksom stava mig fram, som man gjorde när man började lära sig läsa som liten. Men det är samtidigt spännande. Lite kunskap sitter faktiskt kvar. Jag ska träna upp min stenografi-kunskap lite mer. Visste ni om att Astrid Lindgren skrev sina böcker på stenografi? När man väl kan det och har hastigheten, går det väldigt fort. Om jag inte minns fel lyckades jag ta järnmärket i stenografi, då för 28 år sedan (eller det var nog 27 år sedan för jag hade ju tränat ett tag). Jo, ni läste rätt. Det fanns faktiskt märken att ta i stenografi. Precis som att simma 200 meter och få ett simborgarmärke.

Läs mer om Melinska stenografi förbundet här:

http://www.geocities.com/stenomelin/

Var igår och tittade på Kuta och kör med bl a Tomas Petterson. Pjäsen var rolig och välspelad. Värre var det med logistiken i garderoben. På Slagthuset är det tvunget att man hänger in sitt ytterplagg i garderoben. Lokalen i sig möjliggör en fungerande garderob, för det finns garderobs-luckor på bägge sidor i korridoren som leder in. Men man hade denna föreställningsdag endast öppet 2 luckor, vilket fick till följd att besökarna fick stå i kö utomhus för att så småningom komma fram och kunna hänga in sina jackor. Efter föreställningen tog det 30 minuter i kö för att komma fram. Väl framme tog garderobiären mina 2 brickor och kom tillbaks med helt fel jackor! Dom där är inte mina sa jag. "Jasså?" sa hon och försvann för att tillkalla en kollega. Efter en stund kom en annan tjej fram och jag sa då att det var en röd kappa och en svart täckjacka som jag skulle ha. Hon hittade våra jackor och jag fick dom. Men nummerbrickorna hade ju inte stämt från början. Vad hade hänt om det varit två dyrbara pälsar eller nåt som hon hade lämnat ut till en oärlig person som tagit emot dom? Jag tycker det är urdåligt att inte ha bättre bemannad garderob när man dessutom tvingar gästerna att hänga av sig! 

Häromdagen intervjuades en analytiker i nyheterna i tv. Han hade räknat ut att vi producerar 23 terrawatt-timmar för mycket i Sverige (jag tror per år), vilket motsvarar ungefär 6 städers förbrukning (av storlek Göteborg). Ändå planerar man för att bygga fler kraftverk (både biobränsle och kärnkraft), och vindkraften byggs ut. Vi producerar alltså mer energi än vi gör av med. Ändå är el-kostnaderna höga. Vad jag inte förstår är hur just energimarknaden kan undgå de vanliga reglerna och tillgång och efterfrågan som pris-sättare. Det verkar vara som om det kvittar hur mycket vi producerar och hur stort överskottet är, el-bolagen roffa ändå åt sig massor. Kan någon förklara för mig varför dom gör på detta viset?

Det är inte klokt, det som skrivs och rapporteras från Malmö-polisen. Först filmen med de rasistiska uttrycken, och sedan de fejkade rasistika namnen i polisens tränings-databas. Vad är det för aparta individer som jobbar inom polisen? Jag säger inte att alla är rasister, men den som inte reagerar har lika mycket skuld som den som uttrycker sig rasistiskt. Ansvariga chefer inom polisen måste ställas till svars för den rasistiska mentalitet som verkar frodas i de mörka vrårna. Det är inte okej att skylla på att man blir provocerad, rasistiska uttalande hör inte hemma någonstans. Det spelar ingen roll om polisen säger att det finns många kriminella invandrare. Alla invandrare är inte kriminella. Lika lite som alla svenskar ar laglydiga. Att generalisera är farligt. Se hur det gick i andra världskrigets Tyskland.

Konstanze har utmanat bland annat mig på sin blogg http://kulturnorden.blogg.se . Självklart antar jag utmaningen. Bilden ovan är precis från den sjätte foldern, den sjätte bilden. Lustigt att det också blev en havsbild, och tagen på våren. Närmare bestämt i maj 2002.

Och i utmaningen ska man också utmana 6 andra personer. Konstanze har redan utmanat Aspbergerbloggen, och några fler bloggkompisar jag ju inte. Däremot kan jag ju be mina andra läsare (som inte har egen blogg) om dom vill skicka sin sjätte bild från sin sjätte folder, så kan jag lägga upp dom här.

Härmed utmanar jag alltså:

1. Leffe

2. May

3. Jörgen

4. Mats

och så finns det utrymme för två frivilliga läsare, som ännu inte skrivit någon kommentar på min blogg.

Igår hade jag 50-års rock'n roll fest. Och det blev såååå himla bra! Alla mina nära vänner var där, kören var där, mamma, dottern och hennes kompisar, T:s föräldrar och bröder, teatervännen Konstanze och golfkompisen B.

Och orkestern som jag hyrt in spelade så himla bra. Jag tror att jag bara satt ner under 2 av alla de låtar som spelades under kvällen. Och maten var jättegod (tack Aage!). Och jag fick så perfekta presenter av alla.

Nu sitter jag i fåtöljen och softar. Det blir inte många knop gjorda idag. Ska bara vila. Snart är ägg-och-bacon-frukosten klar (T står i köket). Gött med varm frukost så här dagen efter party.

Min coola mamma dansade också jättemycket (fastän hon precis återhämtat sig från lårbensbrottet i höstas). Hon stannade kvar till halv tre (hon är 83 år)! Snacka om stålmormor.

Idag blev jag firad igen. Mina arbetskamrater hade samlat ihop till födelsedagspresent, och det blev en upplevelse: SmartBox 18 och en natt. Dvs övernattning för 2 personer på ett av valfria 33 hotel i Sverige samt greenfee för 18 hål golf på intill-liggande golfbana. Det var så himla rätt! Och som om inte det räckte, fick jag dessutom en oerhört vacker blomsteruppsättning med en orchide, en sankt paula och en grön krypväxt vackert komponerat i en vit fyrkantig kruka. Glömde i föregående inlägg att berätta att jag igår också fick ett gratulationskort från företaget, där det stod att jag fick en icke oansenlig summa pengar utbetalt med nästa löneutbetalning (i och för sig beskattas det, men det var ändå oerhört generöst). Netto-pengarna tror jag räcker till en tatuering! Idag överraskade dessutom två f.d arbetskamrater som dök upp på frukostfikat och hade köpt en jättefin bok om Whisky. Jag blev verkligen glad för alltihop. Och så ringde chefen från Schweiz in på konferensrumstelefonen när vi satt där och käkade smörgåstårta. Hon och kollegan S. grattade igen, sjöng "ja må hon leva" både på italienska och franska samt hurrade skånskt. Och gänget i Lund sjöng på svenska och hurrade skånskt. Jag har blivit så firad redan, och ändå fyller jag inte år förrän på söndag. Men stora festen är ju imorgon. Och det ska bli så himla kul!

På söndag fyller jag 50 och idag började firandet lite i förskott på jobbet. Min chef (som är baserad i Schweiz) var i Lund i veckan. I slutet av ett möte vi hade idag, försvann hon och kom tillbaks med två choklad-tårtor som hon bakat för att fira min födelsedag (hon är inte här imorgon när jag ska bjuda på smörgåstårta). Som den mycket omtänksamma person hon är, hade hon gjort en GI-tårta och en vanlig. Jag har berättat att jag äter GI-mat och det kom hon ihåg. Jag blev verkligen glad över denna omtänksamhet. Hon är på många sätt den bästa chef jag haft någonsin.

Inte bara för att hon bakar tårta, utan för att hon är väldigt bra på att ge feedback direkt (både positiv och korrigerande), och att feedbacken alltid är konstruktiv. Jag är tacksam över att ha ett intressant och roligt jobb och dessutom en mycket bra chef.