Det funkade alldeles utmärkt med SMS incheckning när man flyger från Kastrup. När jag kom till Kastrup, var det bara att gå igenom säkerhetskontrollen, där jag drog mitt Eurobonus kort. Vid gaten drog jag också mitt kort, och fick en liten lapp med platsnumret i planet. Gick fort som attan och man behöver inte vara vid gaten förrän 20 minuter innan avgång.

Idag har jag fått ny mobiltelefon. Har bytt från Sony Ericsson till Nokia och det är en helt annan logik och menystruktur, så det blir till att läsa handbok i helgen för att förstå alla finesser.

Ska till Paris imorgon och fick just ett SMS från SAS där jag kunde checka in redan nu genom att svara JA på SMS:et. Känns väldigt modernt och lite kymigt, men jag bestämde mig för att testa. Och sen kom det ett bekräftelse SMS att jag var incheckad på flight si och så med avgång si och så och med plats 12A. Coolt!

Får se imorgon hur det funkar på Kastrup. Men det går säkert bra. Jag har inget bagage att checka in. Ska bara stanna en natt, så det räcker bra med handbagage. Så nu räcker det att vara vid gaten senast 20 minuter före avgång.

Igår var T och jag på Kulinarisk julvandning, anordnad av Turistbyrån i Lund och med den lokale berömdheten Jaques Schulze som guide. Under 2 timmar guidades vi (30 pers) runt i Lund mellan olika matställen (affärer och restauranger) och provsmakade julens läckerheter samt fick oss berättat om julmatens historia och jultraditioner från förr. Mycket trevligt var det. Kan varmt rekommenderas (jag tror det går en tur lördagen den 13:e också).

På kvällen hade vi bijletter till Status Quo's koncert i Frost och Färs Sparbank arena (tja, eller Lunda-arenan som jag föredrar att kalla den). Hur som helst, Status-grabbarna måste ju vara en bit över 60 vid det här laget, men dom rockade loss precis som jag minns det från 70-talet när jag lyssnade mycket på dem. Inledningen blev Sweet Caroline, en av mina favoriter. Men även många andra godingar framfördes under den knappt 2 timmar långa koncerten. Det var bara halvfullt i arenan och medelåldern var nog 50, eller i alla fall 45, i publiken.

Hektisk vecka i Modena, där jag är tillsammans med kollegan M för att finnas till hands på plats under första veckan efter införandet av vårt nya web-baserade inköpssystem. Några barnsjukdomar finns det och vi jobbar på att lösa problemen. Men stämningen är överlag posiiv och det är roligt att vara här. Dessutom är maten väldigt god!

Idag tog vi en taxi till Grande Emilia, ett stort shopping-center. Lite kul att göra något mer än bara tillbaks till hotellet, äta och sen fortsätta jobba igen. Mailboxen har en tendens att fyllas på under dagen, och jag hinner inte hålla efter den.

Har lärt mig ännu några italienska ord denna gång. Kul med språk!

Var inne och kollade Aspberger-bloggen nyss. Där har varit tyst länge, dels för att författaren flyttar och dels för att någon annans inlägg hamnade på hans blogg. Men nu är det främmande inlägget borta och jag ser fram emot nya inlägg från Aspberger-bloggens författare. Hur har flytten gått, till exempel?

Idag  var jag på Coop och handlade lite mat till fredagskvällen. När jag kom fram till kassorna, upptäckte jag att det var helt omgjort. Endast en "vanlig kassa" fanns kvar. Och så fanns det 8 (tror jag) självbetjäningskassor. Varje självbetjäningskassa var försedd med en support person. Det var himla modernt. En pek-skärmo och en röst som talade om vad jag skulle göra. Först skulle jag scanna varans streck kod (det som kassörskan annars gör) och sedan lägga varan i plastkassen som jag fick hjälp att hänga upp på en slags ställning till vänster om själva läs-apparaten. Sånt som inte hade streck kod fick jag söka (ungefär som man gör när man väger frukt och grönt i vissa affärer). Sånt som skulle vägas, fick jag också söka. När allting var färdigscannat, pekar man på Avsluta och Betala (eller nåt sånt) på pekskärmen. Sen får man ta på sig "kund-hatten" och dra sitt Medmera kort och sitt bank-kort som vanligt, ange pin-kod och sen tror jag att jag skulle pek-klicka på Avsluta eller nåt sånt. Sen kom kvittot i en kvittoskrivare (vilket rösten upplyste mig om). Det kändes helt konstigt, men det är väl bara att vänja sig. Jag frågade damen som stod där om dessa kassor skulle vara helt obemannade framöver, men det skulle dom inte. Fast det skulle nog bara finnas typ 1 kassörska per 4 kassor. Vi kunder ska tydligen bli våra egna kassörskor i butiks-framtiden. Intressant koncept. Jag har inte bestämt mig om jag tycker om det eller inte. Men inser att har det kommit på ett ställe, så kommer det nog att komma på fler ställen.

Denna film såg jag någon gång på 80-talet och jag bara älskade den. Jag är gjuten framför tvn på torsdag. Det har också gjorts en amerikansk version, sliskig sådan, som heter Änglarnas stad. Jag minns att jag hade en kör-kompis som gick och såg filmen flera gånger (originalet alltså). Hon hade med sig ett anteckningsblock för att skriva upp alla visdomsord som yttras i filmen. Så långt gick inte jag.

Har du inte sett den innan, se den på torsdag!

En liten trailer finns på youtube. Klicka och titta.

I torsdags tog hon examen och nu har hon registrerat sig som egen företagare och har hyrstol på salong. Jag hör till den konstiga skara människor som tycker bokföring är roligt, så jag har lovat hjälpa till med det (till en början i alla fall). Jag önskar henne all lycka i sin nystartade karriär. Hon är väldigt duktig och fick fina betyg från skolan, så det kommer säkert att gå alldeles utmärkt.

Mamma blir piggare och piggare. Dock har hon svårt att klippa sina tånaglar, för hon får inte böja sig mer än 90 grader i höftleden. Och då är det svårt att nå ner till tårna. Jag erbjöd mig att klippa hennes tånaglar. Mamma undrade om jag verkligen ville det. Det är ju rätt äckligt. Ja, sa jag, det är det, men jag gör det ändå. Med ett förflutet som vårdare på mentalsjukhusavdelning för senildementa, har jag varit med om äckligare saker än tånaglar. Så vi bokade in tid, och det var i kväll. Jo, det var äckligt. Jag sa som det var, att jag tyckte det var rätt äckligt och mamma hade full förståelse och vi kunde samtidigt skratta åt det hela. Samtidigt var hon tacksam för att få det gjort. Jag gör det igen om det behövs. Men det är en tjänst jag inte skulle göra för så många. Mamma, sambon och dottern. Där går gränsen.