Så var man igång igen med jobbandet. Mjukstart denna veckan med bara 3 dagar och det är rätt skönt. Nu sitter jag i favoritfåtöljen med en Caol Isla och en skål fläsksvålar. Har börjat med GI-diet, och fläsksvålar har 0 kolhydrater! Dessutom tycker jag det är gott. Inga särskilda plane för helgen mer än att hjälpa modern med att slänga ut julgranen. Det är väl dags för det denna helgen har jag för mig.

Snart ska jag dra igång spisen och laga till grönpepparbiff med broccoli för min del och potatis för T (om han vill). Potatis är No-No när man äter GI.

Igår somnade jag framför tv:n och vaknade vid midnatt. Skickade sms-natti-natti till T som var i stugan och tänkte sen gå och lägga mig på riktigt. Men så bytte jag kanal och en film fångade mitt intresse direkt. Det var Sling blade av och med Billy Bob Thornton. Filmen varade i två timmar och jag var klarvaken hela tiden. Sen kom ett program om kvinno-kroppen som jag också tittade på. Tyckte att sen var det väl ändå dags att lägga sig. Två Larson-tidningar senare, var jag fortfarande inte trött tillräckligt. Låg och snurrade runt tills jag hörde tidningen komma vid 4-tiden. Funderade på om jag skulle gå upp och hämta den, men orkade inte. Tror inte jag somnade förrän halv 6. Vaknade igen vid halv 10 och gick upp och gjorde frukost. Det är illa att missa sömntåget när det det är så långt mellan avgångarna...

Läste med intresse Pehr Gartons inlägg i dagens sydsvenska. Han drar parallell mellan hur Israel bombar civila i Gaza för att hämnas på Hamas och om man i Malmö skulle bomba ett hus för att att där bor en vårldsverkare. Det är en intressant parallell som jag tycker gäller för alla krig, inte bara det i Gaza. Det är alltid civila som drabbas när det är krig. Vad som är anmärkningsvärt här är att FN har ett lösningsförslag, en Palestinsk och en Israelisk stat och att de ockuperade områdena lämnas i fred av Israel. Det kommer aldrig att bli fred om inte rot-problemet löses en gång för alla.

Firade nyår med vänner i Klörup. Mycket trevligt. Vi åt och drack och efter tolvslaget spelade vi ett spel med musiktema där man både skulle svara på frågor och sjunga eller nynna låtar. T och jag hade tänkt spela årets första golfrunda på Assartorp, men det bidde inget med det för banan var stängd pga frost. I fjol fick man i alla fall spela, även om man inte får vara på frostiga greener.

Jag tog en härlig långpromenad i stan i stället. En timma var jag ute och lufsade med ljudbok i mp3-spelaren. Det var kallt men jag var väl påpälsad. Nu är det viloläge i fåtöljen framför tvn och en långfilm.

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er som hittat hit till denna del av bloggosfären. Tack för alla kommentarer under året. Det är alltid lika roligt att veta att någon tar sig tid att både läsa det jag skrivit och kommentera det hela.

Jag hoppas att 2009 blir en intressant och upplevelsrikt år (i positiv bemärkelse) för er och för  mig själv.

Så här på årets slut-tamp, ligger det i tiden att summera och göra årskrönika. Här kommer min i form av en lista:

Årets skräckupplevelse. Att vakna 06:20 av att hela huset skakar. Jordbävningen 16 december skrämde skiten ur mig! 

Årets glädje: Dottern tog examen på frisörskola med toppbetyg och har nu hyrstol i Malmö. Bra jobbat! Och så klarade hon uppkörningen i februari på första försöket och är nu stolt körkortsinnehavare. 

Årets jobbrelaterade höjdpunkt: Projektets första del (piloten) avslutades i December, även om vi var försenade. Det blev i alla fall i år! 

Årets själsliga höjdpunkt: Healing session i Höör med medium från Norrland.  

Årets botten-napp: Lunds kommun som tar ifrån Lilla Teatern rekvisitaförrådet för att göra soprum. Och det mitt under arbetet med att få bli Kulturhuvudstad. Hyckleri! 

Årets positivaste person: Min mamma (83) som trots lårbensbrott i höstas säger att hon är aldrig mått så bra. 

Årets sämsta golfrunda: På Springfield i HuaHin, Thailand, spelade jag så dåligt att jag skämdes. Duffade och toppade och klyddade. Usch! 

Årets bästa golfrunda. På Åkagårdens GK den 23 augusti, 38 p. Inte den bästa i mitt liv, men i alla fall den bästa 2008. 

Årets bästa lästa bok: Flyktingen av Hergel. 

Årets bästa resa: Två veckor i Hua Hin, Thailand, i februari/mars. Det är underbart att komma från rugg och regn till 25-30 grader och sol. 

Årets kompetenshöjning: Har lyckats lära mig lite italienska. Fick ett email igår där allt stod på italienska och jag lyckades lista ut vad det handlade om ändå (kollade med avsändaren på englska för säkerhets skull, och jag hade rätt).

Någon som kan svara på vad det var för pryl som kom tillsammans med ett reklamerbjudande från Bonniers Bok-klubb? Själva "ringen" i prylen passar ungefär på min tumme, men jag vet inte vad man ska ha den till.

Jag är svag för just reklam från bok-klubbar. Eftersom jag köper så mycket böcker i vilket fall som helst, kan jag ju lika gärna hoppa på ett bra erbjudande. Denna gång fick man två hyfsat bra hårstylings-apparater (volymtång och fön) "gratis" med introduktionserbjudandet. Ett grov huvudräkning gjorde att jag bestämde mig på att hoppa på tåget denna gång. Motprestationen är att köpa 3 böcker under kommande år, och det ska nog inte vara något problem.

Men vad den lilla orange prylen i plast ska vara till för, det stod inte någonstans ibland alla papper som fanns med i utskicket.

En god vän till mig pratar varmt om mindfulness och vad denna metod gjort för henne. Jag har varit nyfiken ett tag, och har nu köpt två böcker i ämnet, båda två av Jon Kabbat Zin, som jag tror är "pappan" till mindfulness. Det handlar om att vara i nuet, att lyssna inåt. Något som verkligen behövs i dessa tider av att alltid vara nåbar med mobiltelefon och bärbar dator, ständigt uppkopplad och i tjänst.

Mitt nyårslöfte till mig själv för 2009 är att jobba mindre och stressa mindre, lyssna mer och vara mer närvarande. Jag ska inte ta hem datorn och sitta och rensa mailboxen på kvällarna. Det som inte hinns med mellan 8 och 5 får väl vänta tills nästa dag. Dessutom vet jag att jag är en person som jobbar snabbt och effektivt, och borde verkligen hinna med det som är rimligt att hinna med under en arbetsdag. Gör jag inte det, är det helt enkelt för mycket saker som hamnat på min tallrik, och då är det mitt eget ansvar att se till att någon annan hjälper mig att "äta upp".