Livet verkar rusa förbi,
förbi mig nuförtiden.
Nuförtiden ägnar jag mig åt jobbet och praktiska saker i hemmet.
Nuförtiden så lägger jag för lite tid på mig själv, på min kära,
på vårt liv.
Nuförtiden rusar tiden förbi, att jag glömmer bort nuet.
Detta nu som jag under flera år själv försökt att fånga och spara.
Nuförtiden trillar nuet mellan fingrarna och blir inget sparat nu
nu är fragment det enda jag kommer att minnas.