Som svar på Leffes fråga i kommentar till Vampyrfjärils-inlägget:

Jag är ingen expert men om jag utgår från mig själv, min dotter och hennes pappa (ex maken alltså), så tror jag att dels är det så att föräldrarnas reaktioner spelar in, dels händelser och hur omvärlden reagerade på dem, när man var liten. Jag blev skrämd av en nattfjäril när jag jag var liten. Den satte sig på bröstet på min vita tröja, och jag kunde inte röra mig av skräck. Ingen gjorde ngt för att vifta bort den för ingen fattade att jag var skräckslagen. I (vad jag tolkade det som) evigheter satt det äcklet kvar på mig, och till sist kom mamma och viftade bort den. Själv är hon inte rädd för denna typ av insekter. Däremot är hon rädd för hästar, och det var jag själv också ända tills jag efter övertalning gav mig ut på westernridning. Efter att ha bemästrat både häst och skräck, kände jag en otrolig eufori. Och hästskräcken var borta. Denna fobi tror jag att jag ärvde från mamma.

Fast å andra sidan är mamma rädd för ormar också, och jag älskar ormar.

Dotterns pappa är rädd för spindlar och getingar, och det har även dottern blivit. Det har varit jag som fått ta hand om dom krypen.

En roligare fobi (som håller på att försvinna) är min fobi för knappar. Ja, skratta på, det är ok! Ända sedan barnsben har jag tyckt knappar (och speciellt vissa sorter) är så äckliga så att jag får knottring hud och nästan kräks. Jag blir inte rädd, men känner äckel. Har inte förstått var detta kommer från. I julklapp i fjol hade min kära dotter virkat ett par vantar och sytt på tre stora knappar på var och en. Jag kune ärligt talat knappt ta dem på mig. Och det var det som var meningen. Det var ett skämt, och jag uppskattade det trots allt.

I januari var jag på en intressant session hos ett slags medium som försatte mig i djup hypnos och jag fick göra en inre resa. Vi pratade inte alls om knappar utan om helt andra saker. Hur som helst, efter denna session mådde jag så himla bra och kände mig än mer hel än innan. Och så testade jag att ta på knapp-vantarna för att testa om möjligen knappfobin försvunning. Och döm om min förvåning när jag upptäckte att äckelkänslorna uteblev. Jag använde dem nästa dag när jag gick till jobbet, och det kändes inget speciellt med det. Visst är det konstigt?

 

Mamma Mat

31 juli 2008 09:59

Hej! Tack snälla för de fina orden om min blogg och vad roligt om mina recept och idéer kan komma till användning på din semester. Jag är en småbarnsmamma som är intresserad av mat, men som inte vill ha det för komplicerat med många ingredienser. Det ska liksom funka att laga från grunden utan att man ska stressa ihjäl sig i vardagskaoset.
Min fobi är röda gummistövlar...:) Jaja, bara le - har ingen aning om var det kommer ifrån? Kan dock även förstå ditt problem med nattfjärilarna - jag jagar runt dem i hela huset för att få ut dem innan läggdags.
Ha en skön semester!
Hälsningar MammaMat

http://www.mammamat.blogg.se

 

Thomas

31 juli 2008 10:22

Apropå nattfjärilar: mina katter älskar att jaga dem och river hela huset medan de håller på. Men de brukar triumfera till slut och sedan hör man hur det krasar när de äter upp dem.
Så katt är bra när man tycker att dylika insekter är lite äckliga.

http://livetfransidanom.blogg.se

 

Leffe

2 augusti 2008 06:49

Tackar för ditt intressanta resonemang kring insektsfobi. Härlig humor din dotter har när hon ger dig vantarna med jätteknappar. Det tycker var riktigt busigt och kul gjort av henne! Och visst finns det något gemensamt mellan insektsfobi och knappfobi, men vid närmare eftertanke kanske det är just skillnaden mellan dessa två fobier som kan ge mer av svaret på gåtan hur dylika fobier uppstår.
Jag tänker så här. Insekter kan ju faktiskt vara inte bara äckliga utan riktigt farliga. Getingar är väl de av våra djur i Sverige som orsakar flest allvarliga tillbud. I andra länder finns det andra riktigt dödliga uschlingar såsom malariamyggan och tse-tseflugan. Människan bör i sin tidiga utveckling lärt sig att vissa insekter kan vara direkt livshotande och en nedärvning kan på så sätt skapats för mycket länge sedan. Men när det gäller knappar har vi väl inte haft sådana särskilt länge sett ur perspektivet hela mänsklighetens historia. Det kan "knappast" finnas någon grund för ett nedärvt beteende. Men min kära hustru gav mig en riktigt bra förklaring på knappfobin. Eftersom jag tyckte det var synnerligen fascinerande med Pias obehag för knappar särskilt som jag aldrig tidigare träffat på någon med denna fobi, så berättade jag vad Pia skrivit i sin blogg. Det är nämligen så att det finns en enda människa till med knappfobi jag känner - nämligen just min fru. Jag minns hur jag första gången blev varse detta vart riktigt förbryllad. Obehag för knappar!? Jag kunde inte alls känna igen känslan, minns jag. Hursomhelst! Nu när vi pratade om det, så berättade min fru mer kring omständigheterna kring knapparna. Och hon har gett min tillåtelse att återge hennes berättelse. Som barn tyckte hon om att sitta och leka med en ask med vackra knappar som farföräldrarna ägde. Föräldrarna blev rädda att den lilla flickan skulle stoppa knapparna i munnen och varnade henne för detta. Dessa varningar för knappar kanske sedan återkom i samband med leken vid andra tillfällen och till slut var det inte roligt med knappar längre, utan obehagligt.
När det gäller insekter tror jag att det kan finnas en kombination av nedärvda reaktioner och den här typen av varningar från föräldrarna.

 

kupka

2 augusti 2008 18:24

Tack Leffe för din långa, intressanta inlägg. Och tack till din fru som delar med sig. Jag var faktiskt precis som din fru, älskade att som barn leka med knapparna i mormors och mammas knapplådor. Förmodligen har min ömma moder också varnat mig för att stoppa dom i munnen. Har inte tänkt i dom banorna innan, men det låter rimligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bokrea är ju rent av livsfarligt när man, som jag, är en bokoholic. Jag kan inte gå in i en bokhandel utan att komma ut med några böcker. Och är det dessutom bokrea...ja, du kan ju tänka dej själv. I år hade jag dessutom berikats med presentkort på 6...

Anteckning till mig själv: Kolla vart bussen ska INNAN du hoppar på. Jag skulle till Malmö från Tetra Pak vid Råbyholm. Nyttjade nya hållplatsen vid Råby trafikplats och kom precis när det kom en buss, så jag sprang som en galning för att hinna. När ...

Två härliga veckor i Hua Hin. Kom hem i måndags till snö, kyla och modd. Här är en länk till bilderna vi tog. http://picasaweb.google.se/sekupkap/Thailand_2010?authkey=Gv1sRgCNOOi6Cei4fKFg&feat=email# ...

2000 Träffade T. Flyttade två gånger. Åkte till Bulgarien med dottern. 2001 Åkte på backpacker semester till Malaysia med T. Var på Kreta med dottern. 2002 Började spela golf. Var på Kanarieöarna med dottern. 2003 Åkte till Amsterdam fö...

Så var det då nytt år igen. Och dessutom nytt decenium. Mina föresatser för detta året är att jag ska sluta snusa (men inte förrän efter Thailands-semestern), få ner mitt blodtryck och stressa mindre. Nyårsaftonen firades med goda vänner på landet ...