Ja, så kom jag då fram till Linköping via X2000. M hämtade mig på stationen, och vi begav oss på stols-jakt till P som hade glömt campingstol. Ett måste om man ska sitta vid slussarna en hel helg. På Q8 fann vi lyckan och sedan begav vi oss vidare till Berg och slussarna. Efter att ha bäddat våra sängar på vandrarhemmet, var det dags att leta upp en restaurang. Det var inte så svårt att hitta, och väl där inmundigades bl a västerbottenpaj med löjrom och P åt risotto. Gott var det, men det var förrätter, så det var inte så stora portioner.

Sen fällde vi upp våra campingstolar nere vid en av slussarna, hämtade lite vin och planerade helgens filmning. En skön kväll med underbart väder.

Ja, äntligen så kom det efterlängtade högtrycket och parkerade sig över Sverige. Var ute på en lång lunchpromenad idag i värmen. I kväll ska jag på 40-års kalas till E. Hon bor i marklägenhet med täppa, så jag hoppas vi ska sitta ute.

Jag har börjat packa inför sluss-resan. Hittade en gammal solhatt i bast. Den ska med. Ska man sitta ute i solen en hel dag måste jag ha ngt på huvudet, annars blir jag snurrig. Och så blev det linne och shorts. Får väl ta med ngt långbent och långärmat också, om det skulle bli kyligt på kvällarna.

Det ska bli mysigt att åka tåg. Så himla längesen (om man inte räknar till Malmö eller Kastrup förstås). Men just det där att åka på semester med tåg. Det är en speciell känsla.

Snart bär det av till Linköping och Bergs slussar. Jag har skrivit packlista (det är bara över helgen, men vissa saker FÅR jag bara inte glömma). Kameran måste med. Våra special-tryckta T-shirts måste med. Och min nyinköpta, hopfällbara stol med armstöd med en liten grop i där man kan ställa ölen.

Jag ska åka X2000, och har hört att man kan bli åksjuk på det där tåget. Gick alltså till apoteket för att inhandla åksjukemedicin, och frågade en i personalen vad hon rekommenderade. "Hur långt ska du åka?" undrade hon. Tja, jag ska bara till Linköping, cirka 2,5 timmar, fast med X2000. Damen hade själv åksjukeanlag och hade dessutom åkt X2000, så hon visste precis vad jag skulle göra.

1. Köp åksjuketuggumi, dom sitter inte i så länge, så slipper du vara trött hela kvällen när du kommit fram.

2. Börja tugga 15 minuter innan du går på tåget.

3. Ät pasta innan du ska åka (kolhydrater är bra som förebyggande åtgärd)

4. Ät inte choklad eller annat sliskigt godis

5. Drick inte läsk, drick vatten

6. Ta med syrliga karameller. Kan hjälpa om man känner sig illamående trots tuggummit.

7. Bli kvar på din plats. Gå för allt i världen inte till restaurangvagnen, för där sitten man på tvärs i vagnen och balans-sinnet får spel och risken är stor att man blir åksjuk även med medicin.

8. Läs inte.

 Jag tackade så mycket för alla dessa råd och köpte tuggumi. Och så har jag fått kopiera en ljudbok från en kompis som jag ska ha i min MP3-spelare.

Fullt förberedd alltså!

Läste idag i Sydsvenskan några insändare om förslaget med vad man kallar elit-klasser. Några för och några emot. Jag tog mig en funderare och har kommit fram till att varför ska inte skolan också stimulera de elever som är duktiga? Däremot ska man inte minska stöd till de elever som inte har det så lätt för sig. Och så tycker jag att hela skolsystemet är för mycket inriktat på att alla ska gå på gymnasiet för att förbereda sig för akademiska studer. Det är faktiskt inte alla som varken klarar av eller helt enkelt vill läsa på universitetet. När jag gick på gymnasiet (jaaaa, det är läääänge sedan) fanns det även 2-åriga praktiska linjer (bilmekaniker, svetsare mm). Nu verkar det som om alla måste läsa 3 år för att få högskolekompetens. Varför ska man plågas i 3 år i skolan om man ändå inte tänkt läsa vidare. Det får ju bara eleverna att känna sig ännu mer misslyckade.

Bättre med fler lärlingsprogram där de praktiska momenten är i fokus. Min kära dotter har efter en halvtaskig grundskolegång med ofullständiga betyg äntligen hittat sin grej. Hon går på en frisörskola där det är mycket praktiska moment. Och hon har talang, är jätteduktig och för första gången kan hon känna sig stolt över sin prestation i skolan. MVG och VG bara dräller in. Det hände aldrig tidigare när hon var tvungen att plugga enligt grundskole-modellen.

Nej, större variation på utbildningen så att var och en har möjlighet att välja det man har talang och vilja att göra. Det är inte undra på att det är så svårt att få tag i hantverkare nuförtiden. Det utbildas ju nästan inga!

I morse frös jag. Och så är det juli månad. Men nu i kväll på väderleksrapporten spådde man högtryck i antågande. Äntligen! Så att man kan känna solen värma mot huden. Det var ända sedan i början på juni som det var riktigt varmt. Synd om alla som har semester just nu. Som tur är har jag mitt götta kvar. Men vackert väder får det gärna lov att vara ändå.

På jobbet är det lite svårt att komma igång, tycker jag. Det blir så när det är lugnare tempo. Man tycker man har all tid i världen, och så händer liksom ingenting. Men idag fick jag faktiskt tummarna loss och gjorde en hel del av det jag har på min lista. Har jag väl börjat, sen går det liksom av sig själv. Det är det där med själva börjandet. Var det inte ngn klok författare som skrev "all vår början bliver svår"? Var det månne Strindberg? Nån som vet? Försökte hitta info på Google, men lyckades inte. HIttade dock en massa andra spännande länkar.

Nästa helg ska jag och två av mina bästisar (M och P) åka till Bergs slussar utanför Linköping. Vi ska ägna oss åt "sluss-spotning", dvs vi ska titta på de stackars människor som ska ta sig igenom slussarna i Göta kanal. Just vid Bergs slussar finns det väldigt många slussar. Vår idé är att vi ska bänka oss där med campingstolar, pilsner, filmkamera och en idé. Att göra en dokumentär. Vi får se om det blir något material som går att använda, men idén är helt klart rolig. VI har till och med tryckt upp var sin tröja med vårt projektnamn "Carpe Diem Production". Ska bli himla roligt. Jag kommer säkert att återkomma till detta äventyr längre fram.

Hade ett skumt och synnerligen irriterande beteende på min Outlook på jobbet idag. Rätt som jag satt och skrev, bestämde datorn sig för att CPU:n skulle ha fokus på något helt annat. Outlook-fönstret blev inaktivt och det gick inte att skriva. Så väntade jag en stund, sen gick det igen. Och så där höll det på. Jag var på gränsen till hysteriskt utbrott. (Nu är jag inte riktigt typen som får hysteriska utbrott, men i alla fall).

Ringde till helpdesken och så småningom lyckades killen där hitta vad som var felet. Den person som hade lagt in bluetooth kopplingen mellan dator och telefon, hade gjort detta på fel sätt, vilket fick till följd att med jämna mellanrum tyckte min dator att "nu skiter jag i vad Pia gör, nu måste jag kolla ifall det finns en telefon kopplad med bluetooth". Och så fick jag vackert vänta på min tur. Men, som sagt, felet blev åtgärdat och nu funkar allting som det ska igen (hoppas jag).

Idag var det en forsythia-buske, ett annat träd av okänt slag samt ett härke som växte ovanpå mammas "berså". (Nja, det ska nog bli berså när vi är klara med röjningen, just nu ser det ut som ett övervuxet cykelställ). Mycket kvistar och grenar blir det och många varv med skottkärran till högen i hörnan av koloni-området där man kastar sånt som ska flisas. Det är ett väldigt välordnat koloniområde med en samfällighets-stuga där det finns toaletter, trädgårdsredskap till utlåninging, stegar, skottkärror och allt annat man kan tänkas behöva.

Nu blir det inte mer arbetet på koloni-projektet denna vecka.