Var hos mamma idag. Efter att ha varit på shopping tur och inhandlat 2 st cykelkorgar för barn (att hänga på betastödet), en anti-halkmatta för badkaret och mat, körde jag hem till henne. Hon hade kommit till rätta med sin förhöjda säng och toastol, hade sitt betastöd och sin grip-klo-pinne och tyckte att allting fungerade jättebra. Men hon ville köpa sig en ny fåtölj, och hade ritat upp hur vardagsrummet skulle se ut med den nya fåtöljen. Jag tittade på ritningen och såg då att det också var inritat ett keyboard. Mamma har inget keyboard och har heller inte spelat piano (hon har däremot spelat mycket gitarr och i sin ungdom också fiol). Jag frågade om keyboardet, och hon sa då att hon tänkte köpa ett och lära sig spela.

Jag har ett keyboard som jag köpte i fjol, men som jag inte använder så värst mycket, så det kan jag köra hem till henne. Men det behövs ett bord att ställa det på, så det får vi ordna. Jag frågade om hon kanske önskade sig en nybörjarkurs i keyboard i julklapp? Ja, det hade ju varit jättebra, tyckte mamma. Så nu ska jag kolla runt var det kan finnas en sådan kurs (och det ska vara på dagtid och inte allt för långt från busshållplats). Jag tycker det är himla tufft att börja lära sig spela keyboard när man snart ska fylla 83. Snacka om framtidsvisioner!

Ringde mamma igår från Kastrup för att höra om hon kommit till rätta hemma i sin lägenhet. Jo, det kändes bättre nu. Jag hade fått tips om att skaffa en magväska till henne, som hon kan ha mobilen, näsduk och annat som man behöver ha nära till hands men inte har händer över för att bära. Men mamma hade varit kreativ och knutit fast en liten plastkorg på beta-stödet. Jag frågade vad som behövdes handlas och det enda som stod på listan var 6 stycken äpplen, James Grieve eller Ingrid Marie. Det ska väl gå att ordna. Jag ska köra dig när jag är klar med morgonbestyren.

Det fick min kollega M påtagligt uppleva igår när vi flög från Bologna till Frankfurt. Vi hade fått in vår mat och dryck (hon hade öl och jag hade ett glas rött vin och ett glas vatten). Vinglaset var halvfullt och vattenglaset nästan fullt. Så kom vi in i ganska kraftig turbulens och jag tog ett glas i vardera handen för att försöka parera skumpigheten. Lyckades nästan dricka upp vinet för att undvika spilla). Plötsligt hamnade vi en riktigt djup luftgrop. Båda mina händer liksom lyftes upp av sig själv och det kändes som om jag lättade från sätet. Jag såg hur vattnet for upp ur glaset och fortsatte upp. Sen såg jag liksom i slowmotion hur vattnet landade med ett plask rakt på hjässan på M. Det hela var så komiskt att vi skrattade ordentligt båda två. Precis innan vi skulle landra, kom flygvärdinnan och torkade sätet framför M (som var tomt). Hon frågade herren som satt framför mig vad som hänt, och han sa "Es war die frau" (alltså jag då). M och jag skrattade ännu mer. Men det var ju bara vatten så ingen skada skedd med det.

Lite grann hade nog stänkt på herren på andra sidan M också. Och när planet landat och bagagehyllans lucka öppnades, ramlade M:s påse med choklad ner i huvudet på herren närmast gången!

Så det kan gå.