Jag läser mycket, och speciellt mycket blir det när jag är ledig. Har samlat en hög som kanske räcker hela semestern. Annars får jag gå till bokhandel eller bibliotek. Senast avslutade bok är Flickan under gatan av Roslund och Hellström. En deckar med en del verklighetsbakgrund, i alla fall när det gäller miljöerna. Det finns gatubarn i Sverige, som lever bl a i Stockholms undre värld, i tunnlarna under stan. Dom finns inte i något register för ingen letar efter dom. Det är barn/ungdomar som blivit utslängda från sina missbrukande eller psykiskt störda föräldrar.

Det är rent ut sagt för j-vligt att vi i detta välfärdsland har barn och ungdomar som lever som uteliggare. Det är illa i vilket land som helst, men i Sverige borde vi faktiskt ha pengar och personal att ta hand om dessa olycksbarn.

Och så undrar man ju hur en förälder kan slänga ut sitt eget barn. Fast jag ska motvilligt erkänna att jag var ganska nära när min kära dotter var 14 och i värsta revolt-puberteten. Hon var till och med värre än vad jag själv var i den åldern. I stort sett inga av mina försök till uppforstran bet på den tiden. Jag ringde och pratade med min mamma och sa att nu orkar jag inte längre. Jag säger upp mig som förälder. Mamma svarade att det kunde jag faktiskt inte göra, men dottern kunde bo hos mormor en vecka, så att jag fick vila upp mig. Så blev det och när hon kom hem igen strök vi streck och började om.

Nu är min underbara dotter 21 år, har körkort, går på frisörskola och har vuxit upp till en omtänksam och stark person. Jag är tacksam att jag hade min mamma som stöd under den jobbiga tonårsperioden. Annars hade jag inte orkat. Och jag är varken missbrukare eller psykiskt sjuk. Man ska inte döma andra för lätt....

Läs boken. Den är bra. Läs mer på författarnas sajt:

http://www.roslund-hellstrom.se/flickan.php