Själv är jag inte så förtjust i denna dryck efter att i ungdomen "fördruckit mig" på den (ja, det var ju i och för sig blandat med Silverrom och jag gick på högstadiet). Men sedan dess har jag liksom inte riktigt kunnat med sörjan. Någon gång ibland kan jag tänka mig en slurk, men då Light-varianten.

I boken jag håller på att läsa (El Choco) finns intressant Coca-Cola historik. Jag citerar:

"Coca-Cola älskar att skryta med att deras dryck är originalet, men företagets framgångssaga började faktiskt som ett simpelt försök att kopiera det sena 1800-talets allra hippaste dryck: Vin Mariani. Det var kemisten Angelo Mariano från Korsika som hade kommit på idén att mixa vin med kolablad. Alkoholen gjorde att kokain och andra alkaloider lösgjorde sig från kokan, vilket i sin tur ledde till en mycket behaglig känsla av upprymdhet hos konsumenten. Vin Mariani lanserades 1863 och blev snart en dundersuccé, inte minst i de finare kretsarna. Jules Verne, Henrik Ibsen, Tomas Edison, bröderna Lumiere, Ulysses S Grant och påven Leo XIII var bara några av alla världskändisar som prisade vinets uppfriskande egenskaper. Frederic Bartholdi, som just hade återvänt till Paris efter att ha byggt frihetsgudinnan i New York sa att om han hade känt till Vin Mariani lite tidigare, hade statyn blivit flera hundra meter hög.

Vinet fick snart många kopior, bland annat French wine coca som dök upp på butikshyllorna i Atlanta 1881. Upphovsmannen var apotekaren John Styth Pemberton. Han marknadsförde vinet som en verksam metod för att bli av med morfinmissbruk, vilket efter inbördeskriget var utbrett i USA. Men Pemberton hade otur. Bara fyra år senare röstade Atlanta igenom ett totalförbud mot alkohol. Apotekaren började då experimentera med andra ingredienser i sin kokadryck. Till slut hade han fått fram en sirapsliknande vätska som snart kom att säljas på apoteken som en stärkande, terapeutisk medicin. Pemberton döpte drycken efter de två huvudingredienserna, kokabladet och kolanöten. Men namnet coca-kola såg inte tillräckligt fräckt ut på etiketten, så han bestämde sig för en medveten felstavning. Coca-Cola fick namnet bli. Coca-Cola späddes till en början ut med vatten innan det såldes till kunderna på apoteken, men snart upptäckte Pemberton att det smakade ännu bättre om den i stället blandades med sodavatten. 1891 sålde Pemberton Coca-Colarättigheterna till Asa Griggs Candler för 2 300 dollar.

Forfarande importeras nästan 200 ton kokablad helg lagligt till USA varje år, av just Coca-Cola. Företaget har ett specialtillstånd att importera koka och varje år fraktas enorma lass av den förbjudna växten till dotterbolaget Stepan Chemicals fabrik i New Jersey. Där, i de superhemliga och hårdbevakade lokalerna, genomförs en kemisk process som tar bort alkaloiden kokain innan råvaran sedan transporteras vidare till Coca-Cola under namet "Merchandise number 5"."

--slut citat--

Såldes är det fortfarande kokabladsextrakt i Coca-Colan. Kanske är det ändå lite kvar av ett beroendeframkallande medel. Jag har minst två bloggläsare som skrivit om sina Coca-Cola beroenden. Var på er vakt!

Det blåser MYCKET och det regnar. Har regnat hela dagen. Björkarna i trädgården böjer sig i den hårda vinden. Jag bestämde mig för att trotsa alla rekommendationer och gå ut och ner till havet för att försöka fånga naturens krafter på bild. Det var inte helt lätt. Fick backa sista biten ner, för regnet piskade så hårt i ansiktet. Och så ville jag inte att kameran skulle bli för våt, så det blev några snabba shots. En farbror i affären sa i morse att han hade mätt upp 50 mm i sin regnmätare under natten. Och i tidningen varnade man för vindstyrkor upp emot 25 meter per sekund.

En riktig stugsittar-dag med andra ord. Har kommit halvvägs in i El Choco, boken om svensken som suttit Bolivias mest ökända fängelse. En sann berättelse som är svår att släppa. Det får bli bokfåtöljen resten av dagen helt enkelt!