Under de senaste två dagarna har jag blivit getingstucken 3 gånger. Det gör ont, men jag är inte allergisk och får inte så stora svullnader. Det konstiga är att jag inte blivit stucken alls sedan jag gick på lågstadiet. Inte förrän nu. Ändå jobbade jag en hel sommar i en glasskiosk med lösglass, sylt och grädde. Gissa om det var gott om getingar! Men denna sommar verkar dom små rackarna ha bestämt sig för att NU ska Kupka få sig en omgång.

Jag läste på nätet att getingarna egentligen är fredliga av sig och sticker bara om de känner sig hotade eller blir klämda. Men sluta och kryp innanför min tröja då! Vad som förvånade mig var också att bålgetingarna tydligen är den mest fredliga sorten. Vi hade bålgeting-bo mellan innertak och yttertak i den sommarstuga som f d maken och jag hade. Dom höll på att äta sig igenom innertaket och komma in i huset. Anticimex fick tillkallas och strödde ut gift så att dom dog allihop. Grymt, men man vill ju inte ha en svärm bålgetingar inomhus. F d maken var dessutom hysteriskt rädd för alla typer av getingar. En gång hade en bålgeting kommit in i sovrummet. Jag tog på mig full mundering (regnställ med huvan uppdragen och skyddsglasögen) och med flugsmällan i högsta hugg gick jag till attack. Efter en stunds jakt, var sagan slut för den insekten. Och som bålgetingarna brummar sen. Låter som om dom är dubbelt så stora som dom är, och dom är ändå stora.

Såg en repris av "Josefsson" igår på tv. Ett av inslagen handlade om en kille som hette Thomas, som varit vårdad inom psykiatrin och sedan utskriven till egen lägenhet. Detta klarade han inte, grannarna klagade och han blev utslängd. Bodde en tid på Frälsningsarméns härbärge, men där får man inte bo hur länge som helst. Köpte en gammal folkabuss som han tänkte bo i och värma upp med fotogenkamin. Fotogendunken läckte, bilen brann upp. Han bodde sedan i en trälår vid ett bygge och några bygg-jobbare fixade en gammal husvagn som han fick bo i. Husvagnen såg ut att ligga på ett skrotupplag för allehanda mög.

Filmen visade hur Thomas naken stod i en gammal vattenfylld container och tvättade sig. Det var ett mörkt utrymme och han fick krypa in genom ett litet hål för att komma in. Väl utanför, satt han på marken och torkade sig torr med en liten trasa.

Inslaget gav mig klump i både magen och halsen. Thomas blev 48 år. Jag har aldrig förstått vitsen med att tvunget skriva ut alla psykiskt sjuka till egna boenden som de inte klarar av att hantera. Har själv jobbat många år inom psykiatrin på den tiden när det fortfarande fanns slutenvårdsplatser som räckte till. Patienterna hade det inte dåligt inom slutenvården. Jag är evinnerligt tacksam att jag själv är psykiskt frisk och inte behöver vara utlämnad till politikernas kortsiktiga spar-tänkande.