Klubbmästerskap idag på Åkagården GK. Jag kom sist i min klass. Men vi spelar en runda imorgon också, och kanske kan jag reparera något. Puttningen var  katastrof, men resten funkade riktigt bra. Jag hade i alla fall sällskap av två mycket trevliga tjejer och det kom bara en regnskur.

Jag har börjat på Albert Speer och Sanningen, en tung bok både bokstavligt och bildligt talat. Den går inte riktigt att  hålla boken när man ligger i sängen, så det får bli läsning i fåtölj i stället. Det är ganska blåsigt och inte så inbjudande att sitta utomhus just nu.

Läste ut Eremitkräftorna imorse. Förstod då att det finns en tredje del i denna bokserie, för Eremitkräftorna slutade liksom just när man förväntade sig en upplösning. Jag såg sedan på baksidan av boken att detta var del 2 av 3. Ok, tänkte jag, då får jag väl beställa den tredje delen på nätet så att jag får veta hur det slutar. Kollade på Bokus, där det meddelades att nästa del "Vila på gröna ängar" kommer att släppas vecka 35! Då måsta jag ju vänta och se hur det går för Torunn och bröderna. Jag får sätta tänderna i något annat så länge. Kanske blir det Gitta Serenys "Albert Speer och sanningen", den står och väntar på "hyllan med olästa böcker".

Idag blev det varmt och somrigt även om vädergubbarna spått regn. Efter 18 hål (som gick sisådär) en stund i solstolen med boken. Har nu läst klart El Choco, som jag varmt kan rekommendera. Mycket spännande och välskriven bok. Efter den läste jag Berlinerpopplarna (som just gått på TV, men jag såg den inte). Efterföljaren till Berlinerpopplarna heter Eremitkräftorna, och det är den jag håller på med nu. Den tar i princip vid precis där Berlinerpopplarna slutar. Om man tycker om Torsten Lindgrens Hummelhonung, tycker man om dessa båda böcker. Ett spännande persongalleri som har beröringspunkter med varandra, men som är väldigt olika sinsemellan. Jag gillar Erlend och Krumme bäst.

Vi hann också med en tur med "moppen" i kväll. Härligt att känna draget när älskligen drar på i raksträckorna. Och så känner man dofterna från den solvarma skogen.

Skickade in två bilder till Helsingborgs Dagblads läsarbilder, och dom blev publicerade på deras websajt tillsammans med andra läsarbilder från stormen.

http://hd.se/lasarbilder/2008/08/05/laesarbilder-fraan-stormen/

Fick idén när en man frågade mig om jag var från lokaltidningen när jag stod och plåtade förödelsen nedan.

Det var rent kusligt vad det stormade igår kväll. Saker flög omkring. Träd fälldes. Strömmen gick. Huset skakade.

Jag tog en tur med kameran i morse. En bit bort från vårt hus verkade det ha kommit en extra stark stormvind. Det var många stora träd som fallit, och en tomt var särskilt drabbad. Ett träd hade vält från tomten och utåt och slagit upp en stor rotvälta. Ett (eller flera) träd hade vält utifrån granntomten tvärs över gatan och in på samma tomt. Gubbar med motorsågar var i full färd med att röja, och vägen gick inte att komma fram på.

Det känns inte riktigt som sommar, mer som höst. Men man får göra det bästa av dagen ändå. Ingen idé att sura bara för att vädret är dåligt. Jag har många böcker kvar. Ska läsa klart El Choco idag, har bara några sidor kvar på den.

Själv är jag inte så förtjust i denna dryck efter att i ungdomen "fördruckit mig" på den (ja, det var ju i och för sig blandat med Silverrom och jag gick på högstadiet). Men sedan dess har jag liksom inte riktigt kunnat med sörjan. Någon gång ibland kan jag tänka mig en slurk, men då Light-varianten.

I boken jag håller på att läsa (El Choco) finns intressant Coca-Cola historik. Jag citerar:

"Coca-Cola älskar att skryta med att deras dryck är originalet, men företagets framgångssaga började faktiskt som ett simpelt försök att kopiera det sena 1800-talets allra hippaste dryck: Vin Mariani. Det var kemisten Angelo Mariano från Korsika som hade kommit på idén att mixa vin med kolablad. Alkoholen gjorde att kokain och andra alkaloider lösgjorde sig från kokan, vilket i sin tur ledde till en mycket behaglig känsla av upprymdhet hos konsumenten. Vin Mariani lanserades 1863 och blev snart en dundersuccé, inte minst i de finare kretsarna. Jules Verne, Henrik Ibsen, Tomas Edison, bröderna Lumiere, Ulysses S Grant och påven Leo XIII var bara några av alla världskändisar som prisade vinets uppfriskande egenskaper. Frederic Bartholdi, som just hade återvänt till Paris efter att ha byggt frihetsgudinnan i New York sa att om han hade känt till Vin Mariani lite tidigare, hade statyn blivit flera hundra meter hög.

Vinet fick snart många kopior, bland annat French wine coca som dök upp på butikshyllorna i Atlanta 1881. Upphovsmannen var apotekaren John Styth Pemberton. Han marknadsförde vinet som en verksam metod för att bli av med morfinmissbruk, vilket efter inbördeskriget var utbrett i USA. Men Pemberton hade otur. Bara fyra år senare röstade Atlanta igenom ett totalförbud mot alkohol. Apotekaren började då experimentera med andra ingredienser i sin kokadryck. Till slut hade han fått fram en sirapsliknande vätska som snart kom att säljas på apoteken som en stärkande, terapeutisk medicin. Pemberton döpte drycken efter de två huvudingredienserna, kokabladet och kolanöten. Men namnet coca-kola såg inte tillräckligt fräckt ut på etiketten, så han bestämde sig för en medveten felstavning. Coca-Cola fick namnet bli. Coca-Cola späddes till en början ut med vatten innan det såldes till kunderna på apoteken, men snart upptäckte Pemberton att det smakade ännu bättre om den i stället blandades med sodavatten. 1891 sålde Pemberton Coca-Colarättigheterna till Asa Griggs Candler för 2 300 dollar.

Forfarande importeras nästan 200 ton kokablad helg lagligt till USA varje år, av just Coca-Cola. Företaget har ett specialtillstånd att importera koka och varje år fraktas enorma lass av den förbjudna växten till dotterbolaget Stepan Chemicals fabrik i New Jersey. Där, i de superhemliga och hårdbevakade lokalerna, genomförs en kemisk process som tar bort alkaloiden kokain innan råvaran sedan transporteras vidare till Coca-Cola under namet "Merchandise number 5"."

--slut citat--

Såldes är det fortfarande kokabladsextrakt i Coca-Colan. Kanske är det ändå lite kvar av ett beroendeframkallande medel. Jag har minst två bloggläsare som skrivit om sina Coca-Cola beroenden. Var på er vakt!

Det blåser MYCKET och det regnar. Har regnat hela dagen. Björkarna i trädgården böjer sig i den hårda vinden. Jag bestämde mig för att trotsa alla rekommendationer och gå ut och ner till havet för att försöka fånga naturens krafter på bild. Det var inte helt lätt. Fick backa sista biten ner, för regnet piskade så hårt i ansiktet. Och så ville jag inte att kameran skulle bli för våt, så det blev några snabba shots. En farbror i affären sa i morse att han hade mätt upp 50 mm i sin regnmätare under natten. Och i tidningen varnade man för vindstyrkor upp emot 25 meter per sekund.

En riktig stugsittar-dag med andra ord. Har kommit halvvägs in i El Choco, boken om svensken som suttit Bolivias mest ökända fängelse. En sann berättelse som är svår att släppa. Det får bli bokfåtöljen resten av dagen helt enkelt!

Jag läser mycket, och speciellt mycket blir det när jag är ledig. Har samlat en hög som kanske räcker hela semestern. Annars får jag gå till bokhandel eller bibliotek. Senast avslutade bok är Flickan under gatan av Roslund och Hellström. En deckar med en del verklighetsbakgrund, i alla fall när det gäller miljöerna. Det finns gatubarn i Sverige, som lever bl a i Stockholms undre värld, i tunnlarna under stan. Dom finns inte i något register för ingen letar efter dom. Det är barn/ungdomar som blivit utslängda från sina missbrukande eller psykiskt störda föräldrar.

Det är rent ut sagt för j-vligt att vi i detta välfärdsland har barn och ungdomar som lever som uteliggare. Det är illa i vilket land som helst, men i Sverige borde vi faktiskt ha pengar och personal att ta hand om dessa olycksbarn.

Och så undrar man ju hur en förälder kan slänga ut sitt eget barn. Fast jag ska motvilligt erkänna att jag var ganska nära när min kära dotter var 14 och i värsta revolt-puberteten. Hon var till och med värre än vad jag själv var i den åldern. I stort sett inga av mina försök till uppforstran bet på den tiden. Jag ringde och pratade med min mamma och sa att nu orkar jag inte längre. Jag säger upp mig som förälder. Mamma svarade att det kunde jag faktiskt inte göra, men dottern kunde bo hos mormor en vecka, så att jag fick vila upp mig. Så blev det och när hon kom hem igen strök vi streck och började om.

Nu är min underbara dotter 21 år, har körkort, går på frisörskola och har vuxit upp till en omtänksam och stark person. Jag är tacksam att jag hade min mamma som stöd under den jobbiga tonårsperioden. Annars hade jag inte orkat. Och jag är varken missbrukare eller psykiskt sjuk. Man ska inte döma andra för lätt....

Läs boken. Den är bra. Läs mer på författarnas sajt:

http://www.roslund-hellstrom.se/flickan.php